Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf av Geijerstam: Sverges östkust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sverges östkust
93
på vilken detta gräs växer, är nämligen kalksten. Stöter man en käpp
igenom jordskorpan, kommer man icke synnerligen djupt. Tvärtom stöter
man strax på rama stenen. Därför växer här intet, som behöver djupa
rötter. Därför växa inga träd. Därför bli även blommorna lågväxta. Och
själva gräset blir kort och brynt av solen. Men blommorna bli färgrikare
än annorstädes, och gräset blir kraftigare. Det kommer alltsammans från
kalkstenen, vilken ger jordmånen saft.
När man står och ser ut över denna slätt, får man en egendomlig
Fig. 42. Torpstugor vid Degerhamn. I bakgrunden urbrända kalkstenshögar.
känsla för, hur tunn jordskorpan är, och hur stark växtligheten. Man
tycker, att jorden är så god, att det blir en smula vemodigt, att den icke
skall vara djupare. Man ser fåren och de tama gässen, här och där en
ko eller en häst. Solen lyser över det hela. Och står man på östra
kanten, glider slätten nästan omärkligt över i det blå vattnet. Så flack
är slätten, att när man ser ut över densamma, förefaller det, som höjde
sig Östersjöns blåa vatten därute i en ring högt upp emot horisonten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
