Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf av Geijerstam: Sverges östkust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1ö4 geografien*
alt det är under vardagen det gäller att bygga vidare på nutidens Sverge,
vilket ännu på långa vägar icke är färdigt.
Men när morgonsolen kommer, då möter ögat ännu en fyr. På den
gråa klippan reser den sig och visar vägen inåt. En myckenhet av
sjöfågel flyger omkring. Solen är uppe. På klippan står fyrmästaren och
riktar sin tub mot kommandobryggan, där kaptenen hälsar med fingrarna
emot mösskärmen. En liten stund senare glider ångbåten in i smult
vatten och lämnar fyren bakom sig. Lotsen har redan tagits ombord.
Fyren heter Landsort och där börjar Stockholms skärgård.
Men skola vi lära känna Stockholms skärgård, då är det så gott att
vi genast lämna ångbåten. Ty skärgården lär man icke känna från ett
ångbåtsdäck. Då går det bästa förlorat.
Men hur skall jag kunna skildra Stockholms skärgård. Jag minns,
när jag första gången for ut där för att skaffa mig en stuga att bo i
under en sommar. Det var långt innan jag satte eget bo. Ensam var
jag och okunnig icke om lantlivet, men om skärgårdsbons liv. Det gick
mig då, som det alltid gått mig. När jag kom ombord på den lilla
ångbåten, kände jag mig genast lycklig och glad. Vinden spelade om mig.
Varje vrå av stränderna gav mig något nytt att se på. Men riktigt nöjd
kände jag mig ej, förrän Stockholm låg en god timme bakom mig. Då
började villorna alt ligga mindre tätt, då vidgades fjärdarna och blevo
allt större. Då ljusnade vattnet, som ångbåten klöv, och blev renare. Då
blev luften skarpare och lättare att andas på samma gång. Fjärran från
stadens buller gol göken i vårsolen.
Ty skärgården och stadsgården, det är två skilda saker. Skärgården
är Stockholms sommarhem — jag menar nu för alla dem, vilka ha
möjlighet och råd att under sommarens tre månader komma utanför stadens
hank och stör. Därför ligga villorna tätt närmast utanför huvudstaden,
och här och där ha villorna trängt sig samman till riktiga småstäder
med trädgårdar emellan byggnaderna. Numera kan man fara till
Vaxholm eller till Stocksund och nästan tro, att staden flyttat ända hit.
Fest-sigt ser det ut där om somrarna. Flaggor vaja från villor och bryggor,
legel- och roddbåtar korsa varandras väg. På gräsplanerna spelar
ungdomen tennis, och på vägarna utmed havsstränderna skymta eleganta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
