Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf av Geijerstam: Sverges östkust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sverges östkust
111
Per Olsson är en hjärtans snäll och god man, helt och hållet olika
dem, vilka låna ut pengar mot procentarränta och sko sig på den fattiges
bekostnad. Äldste sonen seglar nu med vedskutan, och Per Olssön går
själv och ser till gården. Han är munter och pratför, och blir man
bekant med honom, berättar han gärna sin historia. Ovanlig är den och
inte mycket lik andra människors. I trakten är den känd av alla, och
det är väl därför Per Olsson inte bryr sig om att göra någon hemlighet
Fig. 55. Dalarö, sett från Lotsberget.
av den själv. Per Olsson sitter vid spiseln och drar eld på en
svavelsticka för att få pipan att brinna.
— Se, det var i min ungdom, säger han, som jag gifte mig första
gången. Då var allting lyckligt och gott, och allting gick, som det skulle.
Så kom sjukdomen i huset, och hustru min blev liggande där och kom
aldrig opp. Det är inte gott här, må tro, när någon blir liggande. Nå,
hjälp fick han förstås om sommaren, när badorten var öppen och doktor
fanns på nära håll. Men värre var det om vintrarna, när badorten stäng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
