Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Ramberg: Bland Bohusskären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
124
geografien
Vår ångare håller av mot norr och sätter kurs in bland de många
öarna och skären, som överallt stiga upp ur vågorna. Vart ögat ser,
möter det ett virrvarr av kala, grå klippor. Några äro låga, sluttande,
och glattslipade av vattnet. Stundom höja de sig nätt och jämt över
detsamma, och man skulle knappt lägga märke till dem, om ej dyningen
där brötes till fint, vitt skum. Nu te de sig så fredliga och ofarliga, där
de ligga i solglittret. Uppe på en av kobbarna gassar sig en säl i
värmen, och i vattnet nedanför lär ejderhonan sina ungar simma. Men kom
denna väg i rykande västanstorm en mörk höstkväll! Seglaren kan då
skatta sig lycklig, om han i tid varsnar bränningens glimmande ljusning
genom dunklet och hinner hålla undan, innan kölen stött mot grundets
skarpa stenrygg.
Andra klippor höja sig i mäktiga bildningar brant ur havet. Några
holmar synas sakna spår av växtlighet, på andra åter lyser en och annan
grön fläck fram mellan bergsskrevorna, eller kanske kämpar ett av blåsten
pinat träd sin kamp för livet i en klipprämna. Här och var har en liten
ledfyr klängt sig fast å ett skär, och där naturen danat en för
brottsjöarna skyddad hamn, skola vi allt ibland finna en fiskarstuga eller kanske
en hel liten gyttring av sådana stugor. Utanför knuten, i lä av
bergväggen lämnar kanske en handfull matjord möjligheter för en potatistäppa;
uppe på bergknallarna ströva några magra får. Det är icke stort
utrymme att röra sig på för invånarna i denna lilla värld. Men klippan,
hur liten den är, lämnar dem dock den grund, på vilken de bygga sitt
liem, och på samma gång skydd för och lätt tillgång till det vida havet,
som är deras arbetsplats och ofta nog även blir deras grav.
Icke alltid är dock tillvaron härute så kringskuren och knapp.
Stundom kan det hända, att den grå bergväggen döljer för våra blickar det
inre av en större ö, där dalarna äro bördiga åkertegar och små
skogsdungars friska grönska tjusar sinnet. Flera av de närmast fastlandet
belägna öarna ha betydande storlek och äro särdeles väl odlade. Så t. ex.
det två härad omfattande, av Göta älvs båda armar kringflutna Hisingen,
som är hemvist för mer än 13,000 människor, Tjörn, och vidare Orust,
den svenska västkustens största ö.
Från sjön se vi under denna del av vår färd föga annat än kala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
