Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Ramberg: Bland Bohusskären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
126
geografien
Genom Lilla Sillesunds trånga pass ha vi kommit ut på
Marstrandsfjorden. Långt borta vid synranden ligger en krans av låga klippor. I
en båglinje sträcka de sig ut i havet, och över ett av de yttersta höjer
sig Hamneskärsfyrens genombrutna ståltorn. Det är de fordom så
fruktade Pater-Nosterskären, som under mörka stormnätter blivit så mången
stolt seglares fördärv. Ingen färdades i gamla dagar den vägen fram
utan att bedja sitt »Fader vår» för egen frälsning och drunknade sjömäns
själaro. Därav ha skären fått sitt namn.
En lång sväng, och vi äro åter inne bland klippöarna, för att en kort
stund senare styra in i Marstrands stora, välskyddade hamn. Det är en
tjusande idyll, som möter oss. Badande i solljus ligger den lilla staden
med sin röda väderkvarn, sina buktande kajer med alla de vita båtseglen,
sina villor inne i lummiga trädgårdar, sin vackra gamla medeltidskyrka,
vars fyrkantiga torn skjuter upp i grönskan, och framför allt, det stolta
gamla fästet, som uppe på åsens krön ruvar på minnen från hårda
vapenskiften.
Marstrand är, som bekant, en av Sverges främsta badorter, och en
sommardag som denna är det badgästerna, som sätta prägeln på
detsamma. Ett brokigt liv rör sig längs kajerna, på den stora öppna
badhusplanen (där kung Oscars byst i brons minner om svunna dagar, då
»gamle kungen» på sin vita »Drott» här varje sommar hämtade vila och
vederkvickelse) och ute på de många vägarna över ön med dess vackra
utsiktspunkter och inbjudande små parker. Om vintern brukar Marstrand
förete en ej mindre livlig tavla. Men då är det sillen, som behärskar det
bela. Då ligga fångstbåtarna och ångfartygen i långa rader intill
varandra vid kajen, ångvinscharna rassla, det är stim och sorl och glada skratt,
hammarslag ljuda, och kärrhjul bullra. I de elektriska båglampornas
ljus och vid skenet av flammande röda bloss öses den silverglittrande
sillen upp ur båtarna, packas i lådor, och försvinner i de väntande
fartygens lastrum.
Till den tavlan få vi återkomma längre fram. Nu skola vi göra
Marstrand till utgångspunkt för en kryssning i segelbåt bland Bohusskären,
vilkas fängslande egenart just vid Marstrand och sedan hela vägen norr
därom möter oss i dess typiska växlingar från de inre sundens och Ijor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
