Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Ramberg: Bland Bohusskären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1-142
geografien
Varje lina med 50 krokar kallas en »hundra», ett namn som
sannolikt lever kvar från en tid, då linan hade hundra krokar. I allt sättes
38 till 40 sådana hundror med cirka två tusen krokar och sträckande
sig över en längd av mellan en och två svenska mil. Den sista hundran
markeras likaledes av en boj med kvast och lanterna.
Den första delen av arbetet är nu utförd, och det har hunnit bli nära
natt. Hela besättningen går några timmar till kojs, med undantag av en
man, soin sitter till rors, och en annan, som skall hjälpa till att sköta
seglen. Vi, som varit allenast overksamma åskådare, känna oss ej trötta,
utan hålla vaktmannen sällskap.
Det är en mild och klar natt. Gungade av de långa och blanka
dyningarna driva vi sakta framåt, ständigt hållande bojen med dess lilla
ljusprick i sikte. Månen lyser över de vida vattnen. I fjärran synes
skenet av Muckle Flaggas fyr glimta till. Långt ute till sjöss ila ett par stora
valar fram på jakt efter sillstim. Skummet yr om de stora havsdjuren,
som slunga riktiga vatlenpelare upp i luften genom sina sprutliål.
Klockan har hunnit bli tre på morgonen. De sovande »purras», få
sig en kopp kafle och gå så till det långa och mödosamma värvet att
hala in den väldiga linan. Det är nu, som det skall visa sig, om mödan
har fått sin lön. Äro efter tio, tolv timmars hårt arbete många duktiga
långor och torskar väl ombord, slaktade ock instuvade i fiskrummet, då
är humöret lätt, och med glädje går man att agna på nytt och göra nästa
kast, trots medvetandet om, att arbetsdagen skall ha tjugo timmar bakom
sig, innan man får komma till kojs. Har vinsten däremot blivit ringa,
ja, då återstår intet annat än att foga sig och gå till det nya arbetet i alla
fall med den ovissa trösten: »bättre lycka nästa gång».
Värst är det, när backen fastnar nere å bottnen. Även om man
lyckas få den loss igen, går dock mycken dyrbar tid förlorad. Men
stundom händer det även, att länken slites av, och större eller mindre del
av det dyrbara redskapet går förlorad. Då kan på en enda natt bela
behållningen av de många veckornas ansträngningar vara till spillo och
kanske föga annat återstår då, än alt med sorg i hjärtat och med
förstörda utsikter för en hel resa vända åter till sitt land igen.
Så är det de många stormdagarna, under vilka intet kan göras. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
