Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isak Fehr: Mälarlandskapen och Mälaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1-152
geografien
Uppsala och Västerås äro större än någon av de 9 städer, som ligga utom
Mälarens dragningskraft; flertalet av de 9 äro också mycket obetydliga.
Redan av det nämnda kan man sluta till, att Mälarlandskapen icke
belt tillhöra Mälaren. Både i nordväst, i norr, öster och söder ligga större
eller mindre områden utom Mälarens vattenområde. Den västligaste randen
av Västmanland tillhör Vänerbäckenet, nordliga och östra Uppland och
största delen av Södermanland slutta mot Östersjön. Däremot liör ett
stort stycke av Närke till Mälarbäckenet, d. v. s. Mälarens vattenområde,
nämligen allt det land, som där avvattnas av Hjälmaren, som lämnar sitt
överflöd av vatten till Mälaren. Närke räknas emellertid icke till
Mälarlandskapen, då det ingenstädes når fram till denna sjö; ej heller det lilla
stycke av södra Dalarna, som hör till Mälarbäckenet.
Någon fullt naturlig enhet utgör alltså icke Mälarprovinserna; de
sammanfalla icke med Mälarbäckenet, om ock den allra största delen av
detta tillhör Mälarlandskapen och utgör deras bördigaste trakter, ty stora
stycken höra direkt till Östersjöbäckenet.
Men går man. långt tillbaka i tiden för att utforska uppkomsten av
den mångskiftande och labyrintiska natur, som här möter, skall man
kunna uppspana orsakerna till de många gemensamma dragen, som dock
ge Mälarlandskapen en säregen prägel. Deras mångskiftande natur har
danats av samma krafter under en på växlingar rik utdaningshistoria.
De stora och enkla dragen, som prägla den norrländska landsluttningen,
sluta i söder vid Dalälven, Upplands gräns i norr. De stora norrländska
älvarna ha alla sin huvudriktning i sydöst. Mälarlandskapens små åar
flyta åt alla väderstreck utom åt väster, ehuru visserligen de flesta större
åarna, såsom Fyrisån, Sagån, Svartån, Kolbäcksån, Hedströmmen och
Arbogaån, som alla komma norrifrån till Mälaren, hava eller närma sig till
samma huvudriktning, den sydöstliga, som de väldiga norrländska älvarna
troget följa. Och betraktar man närmare Mälarens vid första anblicken
förvirrande anordning av fjärdar och sund, halvöar och öar, skall man
finna en huvudriktning i sydöst hos de långsmala halvöarna och öarna,
sunden och fjärdarna. Och även söder om Mälaren och den
Söderman-ländska landhöjden, där landskapet vid första anblicken visar ett likadant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
