Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isak Fehr: Mälarlandskapen och Mälaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1-160
GEOGRAFIEN
tvungit dem att söka ett utlopp i öster, där de vid Stockholm
genombrutit den där framstrykande rullstensåsen. Ett par mil söder om denna
långa förkastningslinje går en annan, »den Sörmländska landhöjden»,
parallellt med den förra. Men även förkastningslinjer i sydöstlig riktning
genomtvära Södermanland. En sådan begränsar den forna Dalälvens fåra
i Södermanland från Mariefredstrakten till Östersjökusten i söder. Dess
tvärbranta stup ger åt denna dalgång en mera storartad prägel än den
sedvanliga i Mälarlandskapen. Dessa tvära nivåförändringar bidraga i
hög grad att ytterligare sönderdela landskapet och att i dess utseende
insätta ett nytt drag.
Närmast efter den stora nedisningens tid ha Mälarlandskapen varit
översvallade av havet med undantag av några områden i västra och
nordvästra Västmanland, som ligga ovan den nivå, dit havet stigit, då det
stått högst (= den högsta marina gränsen). Under denna tid avlagrades
från de i detta hav utströmmande älvarna sand och lerslam, som
utjämnade de gropigheter i berggrunden, som landisen vid sitt
framskridande blottat och som den vid sitt tillbakavikande endast ofullständigt
fyllt med moränmassor. När sedan havsbottnen så småningom kom över
vattenytan, lågo på de för strandsvallet skyddade lågländerna de lösa
jordlagren kvar. Där ha vi nu Mälarlandskapens stora åkerbruksbygder, såsom
Uppsalaslätten, Enköpingsslätten, de västmanländska lermarkerna,
Rekarne-slätten i nordvästra och Vingåkersbygden i västra Södermanland, samt de
små slätter och dalgångar, som överallt finnas i dessa landskap.
Det nya landet logs i besittning först av växtvärlden. Från de
kringliggande trakterna invandrade örter, buskar och träd. Det var björken,
tallen och eken, som invandrat i Sverge söderifrån, och granen, som
kommit från norr och öster. Med dem följde de buskar och örter, som trivas
tillsammans med dem och med dem bilda växtsamhällen. Under den
långa tid, som Mälarlandskapen legat under vatten, hade dessa invandrare
sökt sig till rätta i det omgivande landet, många hade måst ge vika och
försvunnit, andra hade intagit deras plats, då de bättre passade för de
klimatiska förhållandena. Den arktiska lloran hade i de omgivande
trakterna så gott som utplånats, då klimatet hade blivit allt blidare. Björken
och tallen hade funnit sig väl och frodades. Eken hade först senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
