Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helge Nelson: Bergslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BERGSLAGEN
183
Och då vilja vi först lära känna Bergslagens natur.
Bergslagen intar sydsluttningen av det väldiga nordsvenska
skogslandet, där detta möter det mellansvenska låglandets ljusa åkermattor.
Från detta senare skjuta fruktbara dalgångar med åker och äng upp
mellan Bergslagens skogiga höjder.
Det är dock inga väldiga bergåsar med branta slup det här är fråga
om. Få av de skogliöljda ryggarna nå 500 m. över havets yta.
Kom, så stiga vi upp på en av höjderna i västra Västmanlands
bergslag! Skogsstigen slingrar sig fram alldeles intill den rundkulliga toppen.
Strax nedanför bergjättens hjässa ligger gård och brytes åker, nära 400
meter över havets yta. Det är inlet, som erinrar om, att vi befinna oss
på en av Bergslagens högsta toppar, ty runt omkring stänga ännu
furuskog och ljusa björkar utsikten. Men så några få steg och framför oss
ligger landskapet som ett vaggande hav med väldiga dyningar.
Skogshöjderna, som ju längre blicken når, i allt mattare färgtoner
träda fram mot synranden, stryka fram i lugnt vågiga åsar — gå
jämsides, förena sig, kastas om varandra, för alt åter ständigt avlösas av nya
ryggar. Dalgångarna mellan dem ligga mestadels undanskymda, och det
öde skogshavet avbrytes endast på få punkter av ljusare åkermattor —
bygden synes ha drunknat i obygd. Men se här och var glimmar en
tjärn och en sjö, som lyser vit mot skogens svartgröna sicksacklinjer.
Och alldeles öde är det ej. På höjderna lysa här och var
gruvsamhällenas röda uppfordringsverk och boningshus. Och når din blick botten på
någon av de breda dalar, som genomskära detta böljande landskap, får
du kanske se välbyggda bondgårdar och täl bvgd.
Allra tätast samlar sig dock bygden där nere i dalen kring
järnbruket eller hyttan, där denna fått sin plats vid den skummande fors,
som ån bildar under sin färd ned till Mälarens böljor.
Det är en bergslagsvy. Skulle jag föra dig till gränstrakterna mellan
Västmanland och Värmland eller till finnskogarna i sydligaste Dalarna,
skulle somligstädes möta dig ett vildare och kargare landskap. Djupa
sprickdalar, i vilkas bottnar ligga smala, djupa sjöar, som spegla nästan
lodräta branter, skilja de jämna högslätterna från varandra. I de dalarna
får odlaren ringa lön för sin möda. Man får varken ljus, luft eller nä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
