Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helge Nelson: Bergslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BERGSLAGEN
187
Så trängas inom Bergslagens område de mest skiftande
landskapstavlor med varandra. Det är Nordsverges böljande barrskogshöjder och
Mellansverges lövdungar, norrländska mossar och myrar och Sydsverges
ljusa åkermattor i beständig växling. I de stora barrblandskogarna kämpa
tallen och granen sin sega strid om överväldet. Men särskilt på
sluttningarna, och där genom mänskans ingripande gläntor gjorts i skogstäcket,
ha lövträden fattat fot. Så glänsande vita som här bli björkskogens
slammar kanske ingenstädes i Sverge, alen och aspen trivas, och nere i dalarna
möta vi utposter av ekområdets lövängar. Eken bildar väl ej
skogsbestånd och dess knotiga grenar bära ej så rika lövverk som i Sydsverge,
men ask och alm, lönn och oxel, nyponbuskar och glesnade hasselsnår bära
vittne om, att den nordsvenska barrskogen ej längre har obrutet välde.
Orren och tjädern spela i de milsvida barrskogarna, där du få höra
spillkråkan locka sin maka genom att med näbbet slå sin ljudliga
trumvirvel mot någon torr trädgren. Här häckar uven i de mest
svårtillgängliga klippskrevorna, här sjunger skogens störste sångare, taltrasten. Älgen
är skogarnas konung, och i Bergslagens kådrika barrskogar är han
talrikare än annorstädes i vårt land. Allt sällsyntare gör vargen, som i stort
sett är undanträngd från Bergslagens skogar, besök i dess nordligare delar.
Dessa för skogarna utmärkande djur möta här slättbygdens lärkor
och kajor, ugglan och ängsknarren.
Är du geograf, märker du, hur de skiftande landskapstavlorna ofta
bero på berggrundens ständigt växlande beskaffenhet. Där den
grovkorniga graniten bildar berggrunden, resa sig bergen med höga, djärva branter
i karg fattigdom, där de finkornigare järnmalmsförande granulilarterna få
större utbredning, antar gärna landskapet mjukare former. Här stryker
ett urkalkstråk fram och har framlockat en rikare växtlighet, där breda
sig vida mossar över en jämn skiffergrund.
De dalar, som genomskära Bergslagen, voro en gång sund och vikar
av havet, i vilkas botten avsattes den lera och sand, som nu, sedan landet
höjts över havsytan, danat Bergslagens förnämsta åkerbruksidkande bygder.
Men här uppe på höjderna, dit havet ej nått, eller där det kanske blott
sköljt den magra blockrika jorden ännu mera ren från alla näringsämnen,
Jiar marken oftasl ej lönat odlarens möda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
