- Project Runeberg -  Gleerupska biblioteket : naturen och människolivet i skildringar och bilder / Geografien i skildringar och bilder : första bandet /
252

(1908-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Högberg: Norrländska kustlandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

252

(iEOGHAFIEN

Västernorrland. Längre bort skymtar skorstenen till det väldiga
Kubikenborg. Sist den monumentala staden.

Och nu, då resans mål uppnåtts vid Sundsvall, så stannar det icke
blott vid skalden Elias Sehlstedts erfarenhet: »Vart hän jag såg, jag
såg blott såg vid såg.» Hela denna omgivning: staden, dalgläntan,
fjärden, den skymtande havsvidden, äro en sammanträngd bild av Norrland,
det som varit och är. En av dess grundlagar är: ju större prövning, dess
bättre växt. Även »övre Norrlands merkantila huvudstad» har uppstigit
ur askan, förstorad och förskönad. Invånartalet, som 1912 var 16,955
personer, kunde gott sättas till 30,000 med inräknande av naturliga
stadsanslutningar utanför den
judiciella stadsgränsen.
Men här möter också det
norrländska stora k
tighets-draget med både välart
och vanart, alltefter den
upplysning och smak, som
leder. Denna skenbart
historiska stad är en
skönhet, som närmare
betraktad röjer åtskilligt av
kostsam smaklöshet. Och så
tecknar staden genom sitt
inklämda växande ur
dalens trängsel en trogen bild av det historiska trycket över allt norrländskt,
städerna icke minst. Man ser på avstånd vid första blick, huru samhället
med två armar utefter fjärdens skogsvall trevar efter utrymme, sol, luft
och vatten. Det har också varit stadens öde att efter hand trängas utåt
från det ena trångmålet till det andra.

Den redan bebyggda plats, som erhöll Gustav Adolfs stadsprivilegier
1624, låg västligare invid översta kroken av Selångersån å byn Köpstaden
och den plana vallén eller änget till byn Sand. Den senare fick sitt namn
av Selångersån på den tid, då den var ett sund, en vattenhals, upp till
Selångersfjärden. Nu har ju landhöjningen gjort sundet till å, liksom

Fig. 138. Lapp åkande efter ren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:54:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gleg/1/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free