Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paul Rosenius: Bland Lapplands fjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAND LAPPLANDS FJÄLL
267
vingslag från sitt bo under en sten, bon är farlig endast för flugorna, och
fjällpiparen, som ruvar sina ägg bland lavarna, är ännu mera blid och
fridsam än en duva.
Där en fjällbäck söker sig ner mellan bergshöjderna och breder ut
sitt vatten över mera vågrät mark, kan bildas en fjällmyr, där väldiga
tuvor bära snår av vide och dvärgbjörk. Där resa bullerblomstren
(Trol-lius europæus) sina smörgula blombollar. Där sjunger blåhakesångarn,
där kvittrar lappsparven. Där kan man få höra den fina flöjttonen från
brockfågeln, när han står högrest på en sten och vänder emot en sitt
svarta bröst och sina oroliga ögon.
En fjällgöl breder sin vattenspegel mellan videkransade stränder. Där
irrar en simsnäppa omkring och petar med näbbet bland starrstråna, som
slicka upp över vattnet, och det lilla fina huvudet nickar sirligt fram
och tillbaka.
Ända upp mol de eviga drivorna tränger det levande livet. Ur
klipp-skrevorna hänga rosenrotens (Rhodiola rosea) saftiga stänglar och tindra
stenbräckans (Saxifraga oppositifolia) violetlröda blomstjärnor. Milt i det
kalla smältvattnet, som silar ut över släntorna, blommar snöranunkeln
(Ranunculus nivalis) och isranunkeln (R. glacialis). Däruppe sitter
snösparven på sin sten i ur och skur, svart och vit som klipporna och snön.
Däruppifrån synes all världen runt omkring som ett drömrike.
Vad-hälst, som är litet, försvinner. Och människor och människors verk flyta
undan. Allt det närliggandes nyktra färger lösas upp i det fjärrbelägnas.
Ännu kan man djupt inunder sig se blänket av en sjö, blå som
fjäll-toltans (Mulgedium alp.) blommor, och skog kan ännu skymta som
disigt-gröna fält. Bergsträckor kunna ännu i sin rodnad visa fram den grå
berggrunden. Men därutanför smälter allting in i det druvblå. Och till sist
tonar det druvblå ut i lilarött som fjällglimmens (Silene acaulis)
blomrabatter och i askblått som odonrisets (Myrtillus uliginosus) bär. Allt
blir stora fält och stora linjer och färg, som enar himlen och jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
