Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amund Helland: Norges ytbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
302
(iEOGHAFIEN
och stenarna rulla utför de branta sidorna (fig. 176); havet bryter ned
stranden, och isströmmar skrapa fjället, så att bäcken kommer grumlig
fram under jökeln.
Allt detta, kan man invända, är sant nog, men det är försvinnande
litet, när vi se på de höga
fjällsidorna, de djupa
dalarna, och tänka på hur
hård och fast nästan all
sten är. Det fasta landet
med de höga fjällen kan
dock icke ha rests och
formats så som här
påståtts; därtill är det
arbetet för stort, och de
förändringar, som nämnts,
förefalla obetydliga.
Det må då först
erinras om att, som redan är
sagt, naturens krafter ha
lång tid på sig, och litet
arbete var dag blir
myckel under en tid, som är
så lång, att vi icke kunna
mäta den. Och Norge är
ett mycket gammalt land.
Vidare är det nog så, att
det har funnits tider,
innan människan blev till,
under vilka naturens
krafter ha rasat våldsammare än sedan. De underjordiska krafter, som vi
tydligt märka vid de vulkaniska utbrotten, men som vi ej kunna
undersöka i djupet, ha med all säkerhet varit våldsammare tid efter annan,
även i de länder, vilka nu icke hemsökas varken av lava, som flyter över
fälten, eller av askregn, som begraver städer. Även i ett så fast land
Fig. 175. Slettafors i Romsdalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
