Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amund Helland: Norges ytbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NORGES YTBILDNING
303
som Norge ha våldsamma krafter av vulkanisk arl rasat, men den tiden
ligger så långt tillbaka, alt de formande krafterna för länge sedan ha
givit landet en ny yta.
Att delar av Norge ha skapats på så sätt, att siam och lera ha
hopat sig på havets botten och blivit till snäckbankar och sandsten, som
lyfts upp på det torra, det är också ganska säkert och kan ses av de
musslor och skal av sjödjur, som ofta påträffas djupt inne i fjället, i
gruvor och i stenbrott. Den kalksten, varav det brännes kalk i Sandviken
vid Kristiania, består av skal av sjödjur, såsom man i vissa lager tydligt
kan se; stenen är stundom ingenting annat än skal vid skal. Dylika
försteningar av sjödjur känner man från många olika gångna tidsskeden
och liksom de finnas djupt ned i gruvor, kunna de också huggas ut i
somliga skikt högt uppe i Alperna.
Mångenstädes, där det förut var land, har det blivit hav och ofla land igen.
Att det har blivit land, där det förut var hav, se vi i Norge på de
ställen, där grus av snäckor, skalgrus, ligger som alv under den odlade
jorden. Lera med snäckskal kan anträffas högre upp än Mjösen nu ligger,
och mångenstädes, i synnerhet i det nordliga Norge, kunna vi följa linjer
i fjället som strandlinjer, den forna havsstranden, kilometerlånga sträckor
i sund och i fjordar, ja, på somliga ställen sitta ännu sjödjuren fastvuxna
vid berget på långt avstånd från havet. Det stenkol, soin brännes överallt
på jorden, är återstoder av en urvärlds skogar; blad och trädstammar
kunna ofta tydligt urskiljas i stenkolsgruvorna. Här har i förgångna tider
varit land, men ofta ligga över de lager, vari stenkolet brytes, andra lager,
med rester av sjödjur, så att här har först varit land, då stenkolsträden
växte, därefter hav, då sjödjuren begravdes, och nu är här åter land.
Allt detta måste berättas, ior att vi icke skola betrakta fastlandet
som någonting oföränderligt, vilket alltid har varit sådant det nu är och
alltid skall förbliva ungefär likadant. Del pågår tvärtom en omdaning,
och det har försiggått så stora föiändringar och rubbningar, att vi blott
kunna ana det. Huru landet har byggts upp och fått form, det har
människan icke sett, men vi få av märkena i fjäll och sten mödosamt sluta
oss därtill, ungefär som en man, vilken av de dräkter, vapen och
redskap, som förvaras på en teatervind, ville försöka sluta sig till innehållet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
