Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dahl: Stavanger amt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
■m
geografien’
Egersiincl är hamn för fiskarbefolkningen söder om Jäderens rev.
Både norrmän och svenskar, som ofta ligga där i hela flottor. Men denna
Dalenes huvudstad har på de senaste femtio åren förnämligast vunnit
rykte genom sin porslinstillverkning. Den har blivit Norges Faenza
eller Delft.
Egersunds fabrik började sin verksamhet år 1847, och det är den
gråa forntiden i den norska porslinsindustriens historia. Ar 1845 kom
Johan Feger
på tanken och studerade till en början i två år tillverkningen i England.
Därefter började han med 30 man och ekonomiskt understöd av »den
gamle skrivaren», hans lär, och förmögna män i Stavanger. Och tullen
på den finare utländska varan hjälpte dem. Men så togo stavangerborna
ut sina pengar för att sätta in dem i den blomstrande sjöfarten. Och
det blev hårda tider på 1860-talet. Men Johan Feyer gick sin väg fram,
styv och rak som sin trofasta höga hatt.
Genom gruvförsäljningen i Soggendal förtjänade ban i rätta
ögonblicket en bel förmögenhet och satte oförskräckt in den i sin gamla
fabrik, som utvidgades till en fullt modern porslinsfabrik. - Så sänkte
man tullen och tillfogade därigenom verksamheten ett slag, som dock icke
drabbade Johan Feyers tro därpå. Ställningen var god. Ett kapitalstarkt
bolag bildades — och Johan Feyer hade segrat i sitt livs kamp och
överlämnade direktörsbefattningen åt sin yngre bror. Han dog 1880, och
1906 avtäcktes hans bildstod på Egersunds torg under allmänt erkännande
av att ingen egersundare så gjort sig förtjänt av sina medborgares
tacksamhet som Johan Feyer. »Rättvis, välgörande och omtänksam om sina
arbetare, på samma gång som han visste, vad han hade rätt att fordra
av dem».
Nu står han på torget, just som de gamla egersundarna minnas
honom, med rocken löst kastad över axlarna och ett grepp i den över bröstet
med högra handen samt sin trofasta höga hall. Hans ansikte är vänt
mot porslinsfabriken.
Och den tål hans blick. Den har nu omkring 300 arbetare, och
tillverkningsvärdet närmar sig miljonen. Berömmelsen stiger ständigt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
