Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dahl: Stavanger amt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:«>() geografien
kampen sköter jäderbon sig som en hel karl. Bland, alla landets län står
hans främst, både vad odlingslån och odlingsyta beträffar. Dagen lång
under bela vintern dånar del av denna kanonad. I forna tider brukade
man på skämt låta jäderbon säga: »Måndag är min fridag, tisdag gör jag
ingenting. Onsdag går jag och ser mig om, torsdag sitter jag och
funderar. Fredag gör jag vad jag vill, lördag stundar det till helgdag, söndag
går jag i kyrkan». Men det skämtet äger ej längre sin tillämpning.
Jag känner två små bröder om 12 år, som på en vinter alldeles
ensamma ha brutit ett halvt tunnland mark åt sig. Och jag känner två
stora bröder, som vintern förut röjde en ny åker om 15 tunnland,
varöver havren följande års sommar böljade. Och jag såg en ung
hemmansägare med sin gårdsdräng uppe i Gjesdal lira 17 maj på det sättet, att
de hela dagen fyllde i hålor i jorden, så att de fingo jämn mark, och
under middagsrasten till salut sprängde bort tre stora jättestenar, som
förfäderna låtit ligga kvar i den gamla gräsvallen. Jag känner en annan
jäderbo, som, då ban övertog gården, kunde föda tre kor. Nu föder han
30, utom fyra hästar, får och grisar. Men han har också arbetat jämnt
och ihärdigt.
Det finns inga fjäll, som sätta fart i jäderbon, vare sig till fots eller
på skidor. Men ban når också längst i sin kamp med stenbackarna genom
att stilla och oförtrutet vara i selen från morgon till kväll och från
januari till december. Månne det icke är det ihärdiga arbetet, som i
längden tar bäst överallt? Kapten Arbo yttrade en gång i ett
antropolo-giskt föredrag vid Kristiania universitet: »Medan de ljusa långskallarna
på Östlandet ofta gå och dricka och festa ända till trettondagen, bryta de
svarta korlskallarna på Jäderen sten tredje dag jul». Och han sade ej
annat än rena sanningen. Det är ett stillsamt och anspråkslöst, men
kraftigt arbetsliv, med jämn och snabb framgång utan humbug.
Husbonden och hans barn ordna del mesta själva, och därför finns det också
stark »jordkänsla», känsla för den egna torvan, hos folket.
Låt oss taga gården Jätten mitt emellan Stavanger och Sandnes
som exempel på vad Jäderen kan växa upp till, om utvecklingen
fortsätter som den börjat.
Jåtlen hette i forna tider Jàtün och detta åter väl ursprungligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
