Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dahl: Stavanger amt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stavanghh amt
Jöatun, d. v. s. »Hästtunet», av jör, häsl -f- tün, gårdsplan. Då jag var
pojke, funnos här 5 hemman; nu finnas här 60. Jätten är en mycket
stor gård, ursprungligen kanske 1,000 tunnland eller 4 kv.-km„ men där
finnas fortfarande stora utmärker, så att man tror, att där i en framtid
kan bli 100 hemman. Dessa hemman omfatta i medeltal 10 tunnland
mark med en kreatursbesättning av 7—8 kor och hästar. Men de 60
nuvarande innehavarna draga sig helt visst mycket lättare och bättre fram
än de fem i min barndom.
Här har alltså skett en tillväxt till det tolvdubbla. Men därför får
man ej, såsom skett, multiplicera hela Jäderens folkmängd om 24,000
personer med 12 för den närmaste framtidens räkning, ty förhållandena
äro icke överallt lika gynnsamma, även om folket är segt och förnöjsamt
och hemkärt. Alldeles invid Jätten ligger Stokkavattnet, som nu
torr-lägges; kanal och tunnel äro sprängda till Havrsfjord. Här äro 1,250
tunnland att vinna och alltså plats för ett landskap till, för 125 dylika
hemman. Den, som lever tio år, får se.
Längs havsstranden sätter havet kvicksilver till och med i den lugne
jäderbon. Där är han rask som en fjällbonde, både till lands och sjöss.
Hans urgamla hemman ligger på vikingens tomt; ännu alltjämt som
havsörnens bo på toppen av tuvan, för utsiktens skull. Med den breda, gula
havssanden som en rand omkring ljungkanten (jæder = jactarr = rand,
kant, bräm) och med det stora öppna havet som ett blått sidenbräm
utanför alltsamman — havet, vikingarnas väg och nybyggarnas väg.
Vägen från Jäderen till Island, Grönland och Vinland. Jäderborna Erik
Rödes och Leif Erikssons väg, öppen och fri från Roth till Egerön.
På kulle efter kulle mot söder ser man de gamla huvudgårdarna som
hela små byar, höjande sig över landet som borgar. Överallt föres tanken
till gamla tider, ja, till urtiden. I Kverneviken och på Viste i Randeberg
har man funnit lämningar av avfallshögar efter de allra äldsta
människorna i Norge, sådana, som ej ens hade lärt konsten att bygga hus,
utan bodde som grottinvånare och livnärde sig av jakt och fiske. Rakt
över avfallshögen ligger en håla, som har tjänat till bostad. Där ha de
haft det bekvämt, dessa urmänniskor. Efterhand som man gnagt av
skallar och ben, har man kastat dem rakt ut genom hålans öppning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
