Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dahl: Stavanger amt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stavanoeh amt
377
steg upp och högg i på nytt. Tredje gången var del laxen. Prisfall i
England rövade för sista gången hans årsinkomst av 1,500 kronor.
Men nu hade han lärt för många gånger 1,500 kronor.
Hummer-dammar byggdes, så att varan kunde gömmas till den tid, då den stod
högst i |>ris, och inom tio år hade han Västlandets största exportfirma
för hummer, lax o. s. v. Han hade under tiden också börjat med ansjovis,
först i små kaggar, sedan i burkar; han var den förste, som införskrev
falsningstnaskin från Sverge. Och när hans kunder också önskade få
sardiner och andra konserver, anlade han en konservfabrik. Och fabrik
byggdes vid fabrik, en ny för vart år, hemma och ute (där tullen på
förfinad vara lade hinder i vägen), så att inom ioppet av de närmaste
tio åren hade hans firma blivit landets största på sitt område och norska
sardiner i olja hans och stadens övriga fabrikers världsspecialitet.
Klen skolunderbyggnad, klen hälsa, tunga lärdomar — men ban
har varit förnöjsam och aldrig rådlös. Han har arbetat från morgon till
kväll i sjöbodarna, var själv med ombord på ansjovisjakten i Jösenfjorden
och satte alla krafter till. Han har varit klok och beslutsam vid
försäljning liksom vid köp pr telefon, när fångsten försiggått i farvattnen långt
norrut. Och ban har varit seg, arbetat »med krökt nacke», ända från det
han släpade sin första knippa med kvastar till bryggan och tills detta
hans valspråk nu genljuder i hela hans stora affär, där 1,300 människor
arbeta, så snabbt som tankar och fingrar kunna löpa.
Icke underligt, att en sådan man bjöd mig 500 kr., för att jag skulle
skriva en ekonomisk handledning i almanackan, och då den var skriven,
sade: »Med större glädje har jag aldrig betalat 500 kronor åt någon, ty
det är det, som måste läras, om man skall komma framåt i Norge. Och
äro vi många, som sträva framåt, så betyder det framgång för staden och
hela landet».
Men nu är sardinkungen utsliten och trött. Han sitter gärna nere
på stranden vid Figgenfjordens laxmynning, sitter i sin gamle engelske
konkurrents laxskjul, ser laxen hoppa, böljorna rulla över sanden och
himlen lysa blå — sitter på altanen, plirar mot solen och säger:
»Här är Kanaans land». Han fiskar sällan, vandrar hellre sakta norrut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
