Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Einar Haffner: Norges högfjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
norges högfjäll
•399
finna vi stora snöfält alldeles röda till färgen, och om vi undersöka, vad
detta beror på, finna vi en liten röd alg, som kan leva här, där allt annat
liv är utsläckt.
De norska högslätterna äro alltså inga öknar. Visserligen erbjuda
de icke människorna goda levnadsvillkor, men de ha ett rikt och
omväxlande växtliv, och som vi nu skola få höra, ha de även sin egen
djurvärld, vilken är nästan lika egenartad som växtvärlden.
Högfjällets djurvärld är i många avseenden olik låglandets.
Visserligen förefinnes en hel del gemensamma former, och det finnes också
djur, som trivas bäst i låglandet, men som ofta avlägga besök på
högfjället. Björnen och vargen äro sålunda egentligen skogsdjur, men de
göra ofta utflykter till högfjället, stundom ända upp till den eviga snön.
Björnen har sålunda vandrat tvärs över Jostedalsbräen. Men det finns
en hel mängd djur, som ha sitt rätta hem på högfjället och som blott
av en ren händelse komma ned på låglandet. Högfjället har en arktisk
djurvärld liksom en arktisk växtvärld, och dessa arktiska djur kunna vi
finna på på alla högslätterna ända till Finnmarken, många överallt i
liög-fjället, andra blott på vissa ställen. I Finnmarken går annars ingen gräns
mellan djuren i låglandet och uppe på fjället.
Vildrenen är fjällets mest äkta barn. Han kominer aldrig ned på
låglandet. Fri och lätt strövar han omkring, stundom en och en, men
ofta i flockar om Hera hundra, på sommaren i de vildaste fjälltrakterna,
där han alldeles invid den eviga snön frossar på renblomstrets tjocka och
saftiga blad, på vintern däremot mest på de släta vidderna, där
renmossan växer. I Jotunheimen och på Dovre, i de högsta delarna av
Långfjällen ända till Ryfylkefjordarna förekommer vildrenen. På fjällen
norrut är han mera sällsynt, enär högslätterna här äro upptagna av
tamrenen.
Renen har två dödsfiender, människan och järven. Så hårt har renen
jagats av människorna, att det har varit nödvändigt att fridlysa honom i
flera år, för att han ej skulle alldeles försvinna. Men emot järven hjälper
ingen fridlysning. Järven är själv ett högfjällsdjur liksom renen. Han
ligger alltid på lur efter renen och förföljer honom obarmhärtigt, tills han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
