- Project Runeberg -  Gleerupska biblioteket : naturen och människolivet i skildringar och bilder / Geografien i skildringar och bilder : första bandet /
420

(1908-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Joh. L. Hirsch: Från öarna på norska kusten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

420

geografien

Skären och öarna äro låga, kala bergknallar med kålgröna ängar nere i
sänkorna, med rostbruna ljungbackar på bergshöjderna eller med grå,
gröna, gula och röda skiftningar av lavar och mossa över de avrundade,
glattslipade ryggarna.

Solstrålarna dansade sin ystra dans i morgonstunden över alla dessa
färger. Den gula tången låg som ett gyllene band runt omkring skären;
ett svart bälte av snäckskal ovanför bidrog blott till att tydligare
framhäva guldbandet. Havet andades långsamt och tungt, tången rörde på sig
i dyningarna, skaror av måsar tumlade omkring ute i sundet och samlade
sig över ett olyckligt sillstim, som skymtat i vattenbrynet. De glittrade i
solen som snöflingor. De kastade sig mot vattenytan, så att det riktigt
smällde — skreko och gjorde mera oväsen, än nödigt var, i synnerhet när
en svart tjuv till labb visade sig bland dem. Ejdrarna lågo i flockar
uppe i tången och frossade på sniglar och musslor; de vitgröna hannarna
lyste som pärlemor i strandlinjen. Men där — vad är det? Ett svart
hundhuvud med två spejande ögon visar sig alldeles invid båten; det
vänder sig långsamt till hälften runt med stirrande, rädda blickar — så
sjunker det långsamt, ljudlöst ned med ett sällsamt hjälplöst uttryck, som
man aldrig glömmer. Det var en sälhund, kusternas värsta fiskdödare;
även eftersökt för sitt starka skinn och sitt tranfyllda späck.

Det ligger en egendomlig romantik över sälen. Hela dess
uppträdande är så märkvärdigt, dess håriga kropp, dess om ett landdjur
påminnande huvud, dess sätt att plötsligt uppenbara sig, dess stora,
uttrycksfulla ögon — allt detta har satt fart i fiskarens inbillningskraft och skapat
alla de underliga historierna om sjörån och havsjungfrur, om näck och
om gast, som tumlade sig vid stränder och skär.

INLOPPET.

Komna utanför öarna och skären hade vi en öppen fjärd att segla
över. Här höjde sig Taroen över synranden likt en långsträckt
töckenbank, svävande över vattenbrynet. Sedan sänkte den sig och blev till en
lång grå skugga, vid havets rand. Skuggan blev starkare och starkare,
medan båten gled hän över den sakta svallande ytan. Små höjder trädde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:54:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gleg/1/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free