Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Joh. L. Hirsch: Från öarna på norska kusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från öarna på norska kusten
421
fram, en vif rand nederst — den vågsköljda strandremsan efter högvattnet
— en brun, svart grönfläckig huva överst. Efterhand som vi närma oss,
stiger ögruppen fram som ett sammanhängande land, och vi speja efter
det inlopp, som vi veta skall finnas. Men det synes ej, förrän vi äro
alldeles inpå det.
Nu höra vi bruset av vågsvallet, det stiger och faller. Det låter icke
som en fors, det är som en oändlig följd av djupa, halvt undertryckta,
skälvande suckar, och däremellan kommer fågelskriet, vinande och ilsket
— havstrutar, vittrutar och tärnor flaxa upp i stora hopar och fara om
varandra i virvlande tumult. Längs stranden ligga flockar av ejder, honor
och hannar, vagga upp och ned, myllra om varandra, stå på huvudet,
snattra och kivas, medan strandskatan på de långa röda benen ser ut
som en invandrare och främling. Hon går sina egna vägar uppe på
stranden.
När vi kommit ända upp under den yttre kala strandlinjen av berg
och strandbädd, öppnar sig plötsligt en vik; vi glida in mellan två näs
och upptäcka snart, att det lugna farvatten, vi här kommit in uti, utgöres
av långa, buktande sund mellan talrika öar. Sundet stänger sig snart
bakom oss och öppnar sig för-ut, grenar ut sig, bildar låga, vita,
sandfyllda bukter, för oss in i en labyrint, lika invecklad som den i sjön Möris.
Det skall finnas 365 öar och skär i Tarven, påstår folket. Det vill
säga, de äro så många, alt ingen kan räkna dem. »Nu se vi Löipa»,
säger en av båtkarlarna. Ett långt, brett sund öppnar sig å ömse sidor,
bildande en långsträckt, svagt böjd, öppen farled. »Här seglade
nord-fararen alltid förr i världen.» — »Varför inte numera?» — »Nej, nu har
det blivit för grunt.»
Även geologerna anse, att landet höjt sig här norrut. Och mycket
finnes, som tyder därpå.
FÅRET, SOM GÅR UTE ÅRET OM.
Utanför Löipa ligger en rad låga, backiga öar, större och mindre,
med holmar och skär och kobbar emellan dem och på ömse sidor. Det
är i början av maj, men gräset börjar redan grönska i sänkorna mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
