Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Joh. L. Hirsch: Från öarna på norska kusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
geografien
åriga trädgård, allén ned till den stora bryggan, laxvaktstugan ute på näset
bredvid och sist, men icke minst, med sin över 250 år gamla stenborg
med kyrka, torn och fängelse, med borggård, stekhus och vaktstuga över
det murade inkörsvalvet, som stängdes av en tung järnport, var Östråt
den tiden — och är allt fortfarande — en av Norges märkligaste
egendomar.
Sedan gamla tider hade det — som alla adelsgods — haft många
särskilda rättigheter och privilegier, och under långa tider har Östråt varit
en medelpunkt för allt lantbruk i Trondhjemstrakten.
Här fanns en gång en egendomlig kreatursras, antagligen införd från
Flandern. Den var enfärgad eller stundom brokigt brunröd med små
sammanböjda horn. Kreaturen voro ganska stora och duktiga mjölkdjur.
Ungboskapen uppföddes till större delen på Tarven, både vinter och
sommar. På de präktiga betesmarkerna där och genom den ganska rikliga
höutfodringen blevo de stora och kraftiga. På Östråt fanns redan på
1860-talet ett mejeri, upprättat av den dåvarande ägaren Gravrok med
hjälp av en av de schweizare, som »Föreningen för Norges väl» inkallade
till Norge. Men samme Gravrok visade också en — för övrigt i Norge
rätt vanlig - brist på vördnad för fädrens minne, i det att han tog det
gamla, av Bjelkarna använda gravkoret bredvid kyrkan till mjölkrum.
En förmånsrätt, som gården Östråts ägare ha haft sedan mitten av
1700-talet, var ensamrätten till tillverkning och försäljning av yllevaror i
Trondhjems stift. Denna rättighet kommo de visserligen ej att göra något
industriellt bruk av, men den gav anledning till, att de lade sig till med
en förbättrad fårras, vars återstoder ännu på 1870-talet bildade
besättningen på Tarven. Förmodligen hade den uppstått genom korsning med
det spanska men/io-fåret, men numera liknar den merinos blott genom
ullens finhet och täthet, genom baggens ståtliga horn, en större eller
mindre ulltofs i pannan och mer eller mindre ulliga ben.
Det var en ganska stor, härdig och starkt byggd fårras, och om
man tagit vara på den, skulle den för de norra landsdelarna ha haft stort
värde som grundval för fårstammen.
Tarven var alltså ännu på 1870-talet arrendegård under Östråt.
Sägnen berättar, att Tarvens ögrupp först beboddes av ett ungt par,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
