- Project Runeberg -  Gleerupska biblioteket : naturen och människolivet i skildringar och bilder / Geografien i skildringar och bilder : första bandet /
436

(1908-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Joh. L. Hirsch: Från öarna på norska kusten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

436

geografien’

baktassarna i vädret, sparkade och trillade om varandra på det mest
oregelbundna sätt, när de blevo skrämda. Deras klotrunda, mjuka och
spänstiga, men dock oviga och otympliga, skinande och blänkande kroppar,
som myllrade om varandra och mellan varandra i de mest olika
ställningar, påminde om sill i en vad eller om koffertar, som tumla ned över
den breda landgången från en Amerikaångare — en komisk och högst
egendomlig anblick.

En gång, då jag låg på lur efter en gräsand, fick jag syn på en flock
sälar ute i sundet. Det var kavlugnt, och solen höll på att gå ned.
Flocken kom farande längs sundet och styrde kosan rakt på den vik, som
låg under mitt gömställe. På avstånd såg det ut som ett sillstim; på
närmare håll visade det sig vara större djur. För det mesta voro huvudena
uppe över vattenytan; de sågo sig om efter varandra, kappades, jagade
varandra; det skummade om dem som om en raskt framilande båt.

När de kommit in i viken, rakt under mig, stannade hela skocken
och började en yster lek. De stodo rätt upp och ned i vattnet, gapade
och väste mot varandra som lekande hundar, döko ned, jagande varandra,
kommo med ett tag skjutande upp från djupet, hoppade en hel aln högt
över vattenytan och plumsade åter ned i vattnet, så att skummet yrde
om dem. An såg man den silverglänsande buken, än den gråspräckliga
ryggen; än de runda, svarta hundhuvudena med de stora, strålande ögonen;
än blott de båda baktassarna, som viftade till ett tag över vattnet.
Mödrarna kommo upp, hållande sina små mot bröstet med framtassarna eller
kastande upp dem i luften. När de kommo ned igen, förföljde de dem
eller läto dem förfölja sig.

Med ens var det hela försvunnet som genom ett trollslag; blott en
mängd bubblor visade, var de hade dykt ned. Det var gräsanden, som
skrämde dem genom att plötsligt flyga upp med ett skrik. Ett par
minuter senare såg man en lång rad svarta klot, som i den nedgående solen
skimrade som guld, så att de sågo ut som svarthåriga sjöråhuvuden med
guldkronor på. Men långsamt sjönk den ena kronan efter den andra
ned i havet, och allt blev stilla. Blott den döende solens sista strålar
glittrade i sundets långsamt svallande dyningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:54:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gleg/1/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free