Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Th. Thoroddsen: Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
island
469
hela låglandet ined enstaka starkare stötar; jorden kom ej i vila, utan
befann sig i en ständigt vaggande rörelse. Kl. 2 på natten uppskrämdes
man av en ny, oerhört våldsam stöt, som kändes över hela låglandet,
dock ingenstädes så starkt som i Ölfus, där den anställde flera olyckor
än någon av de föregående skakningarna; här störtade 24 gårdar omkull,
och 20 blevo svårt skadade. Det var en stor lycka för invånarna, att de
redan vid stöten kl. 11 på kvällen, som här ej anställde någon vidare
skada, hade flytt ut i det fria och inrättat sig för att tillbringa natten
under bar himmel. Ty om alla hade legat i sina sängar, skulle
säkerligen många ha omkommit vid stöten kl. 2, som var så kort och häftig,
alt husen på en gång instörtade.
Natten var mörk och dimmig. Ölfusån, den stora flod, som utgör
traktens östra gräns, bröt fram med våldsam kraft, och i dess bädd lyfte
sig en bölja om 5 meters höjd. Man var i den dödligaste ångest för att
den lågt liggande trakten skulle översvämmas, vilket dock icke skedde.
Människor stodo skräckslagna i grupper ute på fältet, vilket gungade
under dem liksom i sjögång. Dånet och skrällarna genljödo från det ena
berget till det andra, så alt man ofta ej förmådde göra sig hörd; man
önskade ingenting hellre, än att det snart skulle dagas, ty mörkret gjorde
tillståndet ännu ohyggligare.
Kyrkklockorna ringde bela tiden som till begravning för den
dödsdömda bygden; kyrktornen av trä vaggade hit och dit, men föllo ej. Man
kan tänka sig, vilket intryck alla dessa fasor måste ha gjort på
människorna, som skälvande i den kalla natten, halvnakna och famlande i
mörkret väntade sin sista stund. Strax efter den starkaste stöten kl. 2
hörde man över hela trakten i ungefär halvannan timme ett omåtlligt
sus och brus som från ett stort vattenfall; somliga trodde, att det måste
pågå ett vulkaniskt utbrott i närheten, medan andra höllo före, att havet
höll på att bryta in över slättlandet. I början liknade ljudet ett häftigt
blåsande av en ångvissla. Bullret förorsakades av en mycket stor
springkälla, som bildats under jordbävningen, och då det ljusnade på morgonen,
såg man ångpelaren höja sig 175—200 m. högt upp i luften, och inne i
ångan sågs vatten och ångstrålar skjuta upp, den ena högre än den andra.
Dessa ångutbrott förlorade dock snart sin styrka; de första dagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
