Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knud Rasmussen: Grönländarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494
geografien’
mi
m
dagligt uppbjudande av alla krafter för
anskaffandet av födan, där viljekraft,
sinnesnärvaro, mod och en otrolig
härdighet utgöra de nödvändiga
förutsättningarna för välståndet och hela den
eskimåiska välmåga, som följer med
vilan efter fångstresor.
Polareskimån börjar och slutar sitt
liv på resor. Som nyfödd bäres han
med i moderns ryggpåse, ofta tvärs
över svårtillgängliga jöklar i mörker
och köld, och när en gång han eller
hon i förtid krökes av gikten och icke
orkar mera, då är det påminnelser om
alla de dygn, som tillbragts i snödrivor
under plötsligt uppblåsande
snöstormar, eller om alla de gånger, då de
på renjakter eller under fågelfångst,
långt från lägerplatsen, överraskats av
ösande regn och måste nöja sig med
en fuktig eller våt bergshåla.
Det land, eskimåerna bebo, fordrar
vid varje årstid varma kläder, men de
ha den turen att bland sitt villebråd
ha världens varmaste pälsdjur.
Närmast överkroppen bära de en lätt och
mjuk fågelskinnsskjorta med fjäder och
dun inåt, ovanpå denna vår, sommar
och höst en päls av sälskinn med
håren utåt. Vintertiden utbytes den mot
en päls av den sköna, mjuka, blåräven,
likaledes med håren utåt, säkerligen
den lättaste och varmaste dräkt, som
över huvud finnes till. Till benkläder
Fig. 264. Vid Narsak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
