Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knud Rasmussen: Grönländarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I grönländarna
495
nyttjas björnskinn med hudsidan inåt; till stövlar sälskinn eller
björnskinn, fodrat med harskinn. På så sätt gå männen klädda.
Kvinnornas dräkt avviker ej mycket härifrån. Den förnämsta
olikheten består däri, att kvinnornas benkläder äro av rävskinn, fodrat med
sälskinn; dessa plagg nå ej längre än till mitten av låret, och stövlarna
bli sålunda betydligt högre än männens. Pälsarna skilja sig endast
obetydligt från varandra genom någon omväxling vid tillskärningen eller det
sätt, varpå skinn av olika färg sammansatts.
Om vintern bestå bostäderna av små hus, belt och hållet uppbyggda
av stora, flata stenar, med runda, välvda tak, vilka den skicklige
byggmästaren så väl fogat samman, att de hålla sig uppe utan stöd. Husen
här, som i motsats till ostkustens i regeln blott äro avsedda för en familj,
äga den långa eskimåiska förstugugången, genom vilken inan kryper in i
det egentliga boningsrummet, som man kommer in uti nedifrån genom
en smal öppning. Dessa stugor, som i egentligaste bemärkelse äro
uppförda uteslutande till skydd mot oväder och köld, äro trots bela sitt
konstlösa byggnadssätt och sin brist på utrymme ej ulan hemtrevnad, ty
väggarna äro täckta med ljusa sälskinn, och den breda stenbänken, som upptar
större delen av platsen, är alltid betäckt med ett tjockt lager doftande hö,
som åter är överhöljt med fållar av björn eller ren.
Dessa hus äro ej bredare än att man nätt och jämnt kan sitta fyra
människor bredvid varandra på bänken, och de äro så låga i taket, att
man alltid måste stå krokig i ryggen. Rätt över ingången till huset finnes
alltid ett fönster av tarmskinn med en liten rund glugg för ögat, så att
man kan titta ut; uppe i taket finnes ett annat hål, stort som en
knytnäve, som kallas husets näsa och genom vilket all dålig luft vädras ut.
Frisk luft strömmar in genom ingångshålet, som om dagen alltid står
öppet; som det i varje hus brinner två stora tranlampor och en mindre,
råder alltid en sådan värme, att man måste vara delvis avklädd därinne.
Medan den här skildrade stugan utgör den vanliga formen för
vinterbostäder, bygger man också upp hus på tillfälliga fångstresor av längre
varaktighet, då bela familjen följer med. Byggnadsmaterialet är då stora
snöblock, medan för övrigt bohaget, väggbeklädnaden o. s. v. äro desamma
som i stenhusen. Under den korta sommaren användas de vackra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
