Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knud Rasmussen: Grönländarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I grönländarna 497
kajaken kastar sin harpun mot ett havsdjur, gör den yttersta hullingen
en avvikning från själva harpunstången och blir sittande på tvären inne
i det träffade djuret. När detta dyker ned och på så sätt söker
undkomma, besväras det så starkt av den stora sälskinnsblåsan, som medels
fånglinan är fastgjord vid harpunhullingen, att kajakmannen med lätthet
kan förfölja det och vara invid det, när det kommer upp till ytan för att
hämta luft. Och då använder han sitt andra kastvapen, som är tyngre
än harpunen och med sin breda, skarpa spels, vilken sitter fast vid
skaftet, tillfogar bytet djupa och dödliga sår.
Medan alla övriga stammar till sina kastvapen använda ett slungträ,
med vars tillhjälp man ytterligare kan ge kraft åt själva kastet, är detta
okänt för polareskimåerna, vilka i stället blott ha en benknapp mitt på
harpunskaftet som stödjepunkt för långfingret i samma ögonblick kastet
sker. Från kajaken idkas fångst av vanlig säl, valross och narval. Under
denna tid bör fångsten helst vara så riklig, alt man, på samma gång mat
skaffas för dagen, även kan upplägga ett vinterförråd för den tiden, då
den långa polarnatten för några månader förtager all möjlighet till
näringsfång.
Utom med fångst av havsdjur syssla eskimåerna även hela sommaren
med fågeljakt, som får sin stora betydelse tack vare den överväldigande
mängd av fågelvilt, som kusten erbjuder. Ända inifrån Melvillebuklen
och upp till Humboldtjökeln är hela kusten nästan utan avbrott
häck-ningsplats för miljontals alkekungar, som fångas med långa håvar och
läggas upp till vinterförråd, så fort man fått så många nya skinn man
behöver till underkläder. Utom alkekungsbergen finnas två andra stora
alkberg med massor av alkor, måsar, grisslor och stormfåglar. Slutligen
spelar ejdern för ett särskilt distrikt en viktig roll, då dels fåglarna själva,
dels deras ägg lämna ett ansenligt bidrag både till sommarens och vinterns
matförråd.
Den nyss omnämnda rikedomen på alkekungar är också på annat
sätt av betydelse för befolkningen, i det att dessa fåglar locka till platsen
stora mängder blårävar, vilka dels som pälsdjur, dels som bytesvaror äro
alldeles oumbärliga för stammen.
Så snart den första isen i oktober månad lagt sig över fjordar och
Geografien. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
