Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knud Rasmussen: Grönländarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
508
geografien’
Okartakangitsek mördade därpå Aviaja, skar sönder liket, stoppade
Q o
huvudet i en kajakblasa och kastade det ut i havet. Återstoden av det
stympade liket täcktes till med stenar. Men ögonen hade de skurit ut ur
huvudet och hade dem hela vintern liggande i en täljstenslampa. Det
var för att blända själen, om den skulle vilja hämnas.
Kvällen efter mordet kommer Aviajas hustru förtvivlad och frågar
efter sin man, ty hon visste ingenting om det, som hade skett. »Han är
visst mördad», ropade hon gråtande och sprang sökande omkring. Först
fram på kvällen kom hon jämrande tillbaka; nu hade hon funnit honom,
Och så stängde bon sig inne i sitt hus tillsamman med sina sex faderlösa
barn för att sörja.
Men längre fram på vintern utbröt hungersnöd på platsen, och Aviajas
änka förmådde ej reda sig över vintern. Och då hon sålunda insåg, att
de allesamman måste komma alt dö av hunger, nu då de ingen
försör-jare hade, föredrog hon att döda sig själv och sina barn. De båda äldsta,
som nästan voro vuxna, kastade sig själva ut i bränningen, då modern
bad dem därom, och drunknade; de yngre måste hon själv kasta ut. Ja,
och så var det den yngste lille sonen — han sprang själv ned till stranden.
Han var den, som var minst medtagen av hunger, därför att de äldre
alltid låtit honom smaka av den mat, som de själva skulle äta.
Modern förklarade nu för honom, att han skulle med till de döda,
som levde utan nöd och utan sorger under havet; där skulle han också
få träffa sin far. Han skulle bara som de andra hoppa ned i havet, så
skulle hon genast följa efter. Detta gjorde gossen och drunknade. Men
modern själv gick upp på en klippa, vände ryggen mot havet och
kastade sig ut.
Så omkom Aviaja och hela hans familj».
De religiösa arvsföreställningarna stämma i alla huvudsaker överens
med de nyligen beskrivna polareskimåernas. Det torde dock vara skäl
att en smula beröra angagkockernas eller andebesvärjarnas konst, som
här är långt mera utvecklad än hos deras nordligare stamförvanter och i
högre grad än deras förbunden med taskspelarknep och buktalarkonster.
G. Holm lämnar i sin bok en klassisk skildring av en dylik
ande-manareafton:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
