Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knud Rasmussen: Grönländarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I grönländarna
517
DE DANSKA VÄSTGRÖNLÄNDARNA.
De danska västgrönländarna befinna sig för närvarande i en farlig
och ödesdiger övergångsperiod, som vi ej kunna låta bli att beröra, innan
vi övergå till skildringen av deras liv och seder. På ett naturfolk inympas
icke smärtfritt och utan fara civilisationens fördelar, och det nya, som
skänkes det, måste självfallet i många avseenden betyda en så avgörande
brytning med dess förflutna och dess vanor, att det ej kan upptagas av
folket utan våldsamma skakningar.
Överallt i världen, där sorglösa och godtrogna vildar ha tornat
samman med kulturen och dess banbrytare, har vägen märkts av fotspår, som
skrämde och vilka i regeln fört rakt i förintelsen. Och samma öde skulle
utan tvivel ha drabbat de få grönländarna på deras väldiga kuster, såvida
ej förhållandet till dem från första början just ordnats under former, som
voro betryggande för deras fortsatta tillvaro. Och som en viktig
förutsättning för all utveckling på Grönland må påpekas, att Grönland i alla
tider varit ett stängt land för tillfälliga och ansvarslösa lyckoriddare. En
dylik avspärrning av ett stort område kommer man naturligtvis aldrig att
kunna räkna med för beständigt, men om den upprätthölles, blott tills
befolkningen mognat till ett självständigt och målmedvetet uppträdande
gentemot de främlingar, som vilja slå sig ned i deras land och upptaga
tävlan med dem, så skulle säkerligen en människovänlig bragd i odlingens
tjänst ha utförts.
När Hans Egede reste upp till Godthåb och knöt folkets framtid vid
en överlägsen moderstat, fann han det i samma harmoniska, halvt
nomadiserande naturtillstånd, som vi ännu i dag måste beundra hos de
hedniska polareskimåerna. Men med civilisationen kommo kyrkor och skolor,
som ofta i strid med de inhemska näringsfångens grundsatser och
förutsättningar förde till anläggandet av större, fasta samhällen. Sedan döko
handelsbodarna upp med sina frestelser, dels till inköp av saker, varav
infödingarna förut alls icke haft något behov, dels till försäljning av varor,
som de ofta blott med svårighet kunde undvara. Och dessa nya
förhållanden fordrade en avkastningsförmåga, som deras enkla förvärvskällor på
längden ej kunde hålla uppe och varav bela deras samhällsordning ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
