Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knud Rasmussen: Grönländarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
524
geografien’
Holstensborg hållas här inga slädhundar, och som ingen fast is lägger
sig längs kusten, äro fångstmännen året om hänvisade till kajaken. I
dennas manövrering ha de ernått en skicklighet, som säkerligen ej finner
sitt motstycke annorstädes.
Deras kajak är byggd något annorlunda än den polareskimåiska,
smalare och smäckrare; medan hålet, vari karlen sitter, bland de
sistnämnda är avlångt fyrkantigt, är det här runt, och fångstmännen äro i
regeln iklädda en lång, vattentät sälskinnspäls, vars nedersta kant belt
och hållet snöras fast kring hålet, så att man och farkost äro ett. Den
främling, som försöker en kajak, kan aldrig till en början bibehålla
jämvikten, så smal och rank är den; ja, en vanlig europé kan aldrig klämma
sig ned i en grönländares kajak, vilken så att säga är tillskuren efter
själva personen. Redan som pojke får den blivande fångstmannen sin
kajak, stundom t. o. m. vid en ålder av 4—8 år, och när övningen börjar
vid så tidiga år, kan man förstå, att verkan måste bli lysande. De börja
i smult vatten längs den långa strandbrädden, helst med fadern bredvid
sig. Men efterhand som pojken listar reda på
jämviktsförutsättningarna, kommer också djärvheten; en vacker dag sticker han ut till havs.
Och när ban så en dag uppvisat sin färdighet ute i bränningens vila
kammar, är han ett gott stycke på väg att bli riktig karl.
I hela världen torde ej finnas någon farkost, som låter manövrera sig
så som kajaken. Den kan kantra, men mannen är i stånd alt med några
rörelser av årån, som förefalla helt naturliga, men icke desto mindre äro
en svår konst, åter resa sig på rätt köl. Med denna färdighet i bakhand
finns det ej något väder, vari den duktige kajakroddaren ej klarar sig.
Han kan låta rulla sig ned i dyningen och alldeles slukas i svallet, men
länge dröjer det ej, förrän han åter på rätt köl dyker upp som en
sjöfågel, som endast smeker böljorna. Att se en kajakman i storm är som
att uppleva en saga från forna tider. Från arla morgonslunden till sent
på kvällen kan fångstmannen ströva omkring på havet, vanligen utan att
ha förtärt någonting, med en uthållighet, som blott har förvärvats genom
härdning under hela uppväxttiden.
Sälfångsten vid södra Grönland har huvudsakligen som föremål vanlig
fjordsäl och grönlandssäl, och då dessa ofta endast förefinnas i ringa mängd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
