Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeppe Aakjær: Hedvandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
571
och lavendeln är minsann från hennes egen kåltäppa och har hängt vid
takbjälken sedan förliden höst. »Det är rejält alltihop — bättre varor får
han inte!» Med varorna är det ändå si och så. Smöret har börjat smälta
i solvärmen, och både spetsarna och lavendeln ha fått en gul anstrykning.
Jag köper lavendeln av henne. Då jag inte vill ha tillbaka på
tjugofemöringen, får jag en lång ramsa beröm på köpet och en vidlyftig inbjudan
att titta in, om min väg någonsin skulle föra förbi hennes dörrar.
Fig. 297. Från de gamla kalkgravarna vid Daugbjærg.
Vad livet måste levas förnöjsamt, där dylika biinkomster spela en
roll! När sådana människor komma till staden som nu i dag, sitta de
på köpmannens trappa och äta sin smörgås och få vid disken gratis en
sup till den. Kvinnorna få helt enkelt ingenting, såvida de inte ha en
släkting vid någon bakgata, som bjuder på en kopp kaffe som erkänsla
för en medförd butelj kokt grädde.
Men solen sjunker över den gamla ärevördiga staden, och dess vackra
vitklädda flickor ha övergivit sin älsklingsplats på borgmästarens kätting.
Solen synes nu mellan de båda domkyrkotornen som en gyllene dukat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
