- Project Runeberg -  Gleerupska biblioteket : naturen och människolivet i skildringar och bilder / Geografien i skildringar och bilder : första bandet /
572

(1908-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeppe Aakjær: Hedvandringar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

5(52

geografien

mellan två fingrar. Dess rika strålar dröja ömt vid allt det röda på de
många små låga taken.

Bullret från torget har tystnat som en damm, vars luckor sänkts.
Lådorna ha skjutits in överallt i de små unkna handelsbodarna, där gamla
tuggbussar och spottfläckar nu äro de enda minnena efter kunderna, det
sista grisskriket har förklingat i de låga portarna, och ljungknipporna
knastra redan under bakgatornas puttrande kvällsgrytor. Torget har nu
tagits i besittning av duvorna, de trippa hit och dit efter de spillda
kornen från foderpåsarna och flaxa häpna in i vrån vid borgmästarhuset,
då en brådskande stork med en orm i näbben susar fram genom luften.

Men ännu då månen höjer sig över de låga husens trekantiga
gavellinjer, står en syrlig doft av ljung och kråkbärsris i den gamla stadens
krokiga gator.

Viborg är som ett fönster ut emot beden, och om vi vilja närma oss
ljungen, kan detta ske på många vägar. Vi kunna följa i äppeltyskarnas
spår och komma förbi Hald med dess underligt förvridna gamla ekskog,
som sträcker sina vilda, knotiga armar emot stormarna för att liksom
bedja om vaggfrid för den lilla härliga blåa sjön, soin ligger i medeltida
dröm bakom dess lövverk. Vi kunna låta oxvagnarna knarra vidare mot
Stanghede och Fallesgaarde, medan vi laga av till vänster förbi Schinkels
borg, som ligger i skogsbrynet likt elt skalbo på en gren. Då komma
vi fram vid det skoginbäddade Bækkelund, vid vars fot forellen gör höga
språng omkring det skummande vattenhjulet, och slutligen skulle vi råka
in bland Dollerups backar, vilkas stränga, allvarligt tunga linjer så ljuvligt
smälta samman med ljungens bruna toner och sänka sill storslagna lugn
med outplånligt minne i ens själ.

Men vi välja icke någon av dessa vägar, utan styra kosan västerut
mot Holstebrovägen. Vi stanna ej, förrän vi nå det på sägner rika
Daug-bjærgdås —- näst efter Himmelberget Jyllands berömdaste utsiktspunkt
— Fjends härads Mont Blanc, vars 71 meter höga moränklint öppnar en
mäktig överblick utåt heden i söder och väster.

Allting i världen är ju relativt. Visserligen är Daugbjærgdås en
liten, liten pyssling bland Europakartans bergjättar, men ingen
berglandsson kan med större vördnad peka upp mot Ymesfjäll, mot Rigi eller Ben

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:54:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gleg/1/0578.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free