- Project Runeberg -  Gleerupska biblioteket : naturen och människolivet i skildringar och bilder / Geografien i skildringar och bilder : första bandet /
585

(1908-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeppe Aakjær: Hedvandringar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

HED VANDRING AH

585

ljud som av ömma, hastiga kyssar, där med en spröd klang, som när ett
tunnslitet silvermynt tappas mot en ekkistas botten.

Då jag så en stund — liggande på magen på mossans mjuka
kuddar — hade lyssnat till dropparnas melodiska fall och det mjuka
klunkande ljudet av vattnet, som gled fram mellan de svavelgula bräddarna,
sjönk mitt huvud långsamt, långsamt ned mot marken, förslappat av solen
och dövat av bäckens sakta plask. Vid kindens beröring med den
fuktiga mossan väcktes hjärnan till ett ögonblicks medveten gensaga.
Huvudet restes åter elt ögonblick, men slrax därpå vilade kinden mol
mossan, och då dess svalka
nu ej mera kom som
en överraskning, utan
snarare som en ökad
känsla av välbehag,sjönk
huvudet motståndslöst
ned av sin egen tyngd.

Jag sov. Och jag
drömde fritt och i starka
bilder, som man blott
drömmer under öppen
himmel på en kudde av
mossa, medan
vassom-gärdad ensamhet håller
vakt om sömnen och dropparnas fall och bäckens sorl viska i örat och
nedtysta alla tråkiga invändningar.

Så gick det mig den dagen, och så kunde del gå 111ig en gång till,
om jag lyssnade alltför länge till dill ömma småprat, du lilla blankögda
förförerska.

Men dagen är ämnad till handling och ej till sömn; det vet ban, som
vandrar härute efter oxspannet och plöjer upp heden i långa, kantiga
fåror. Låt oss göra en avsticlcare ned till mannen och se litet på hans
dagsverke; det är nog värt att taga i betraktande. Ack, så de knoga,
både karl och kreatur! Det ligger nog djupt, det guld, som skall finnas
här. Se, hur plogen slingrar sig i den övade mannens händer. Billen

Fig. 304. Bondfolk från Ahlheden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:54:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gleg/1/0591.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free