Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeppe Aakjær: Hedvandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HED VANDRING AH
587
öde vid en så arm jord. Tallarna stå där så smala, den sträva sanden
grinar från marken, den vresiga ljungen går det knappt att få bukt med.
Men människans inneboende begär alt »få sitt eget» trotsar alla
hinder, och en solskensdag har landet fått ännu ett hem, som ligger där med
sina små rutor emot heden och vindarna. Och ingen skall kunna
förneka, att ett sådant litet ensamt hus på heden kan se mycket idylliskt
ut, när aftonbrisen för dess skorstensrök långt ut över de tysta hedmar-
Fig. 305. På gränsen mellan åker och hed.
kerna, eller när morgonsolen glittrar i den daggiga spärgeln vid gaveln,
medan tuppen sträcker på benen och utmanande sänder sitt kukeliku till
de avlägsna byarnas tuppar. Om du tittar in, kan det hända, att du
finner en rad röda blommor i fönsterkarmen. Men jag vet av mångårig
erfarenhet, att det kan gömmas mycket umbärande och lidande bakom
sådana små röda blommor. Särskilt om vintern, då frost och snö
utplånar väg och stig och grymt täpper till alla förvärvskällor.
Jag minnes t. ex. tydligt en vinterdag för ett par år sedan; läkaren i
det distriktet hade blivit ombedd att komma till ett sjukt barn, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
