Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeppe Aakjær: Hedvandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ööö
GEOGRAFIEN’
bedrevs här i forna lider som en nu nedlagd hedindustri. Till denna gård
kom en afton i maj 1706 en okänd mansperson i vit tröja med vita,
svarvade benknappar, vit- och blårandiga byxor och i handen en piska med
en visselpipa i ändan. Han var trött och had om lov att få stanna över
natten för att möjligen sedan få skjuts till Holstein. Den gästfrie Niels
mjölnare lät främlingen stanna kvar, men fram på natten, då alla lågo i
djup sömn, steg boven upp och smög in i mjölnarens kammare med en
lång kniv i handen. Först anföll rånmördaren mannen, som han
tillfogade flera svåra sår, däribland »två stora knivhugg under hans vänstra
bröstvårta.» Så kastade ban sig över hustrun, vilkens täcke han
genomborrade med väldiga knivstygn, tills lakanen runnö av blod.
Under sin plundring stördes han emellertid av det tillskyndande
tjänstefolket, så att han skyndsamt måste taga till flykten. Hans piska
blev liggande i kvarnen. Hustrun repade sig, men mjölnaren kom sig inte.
Man satte nu efter mördaren med häst och vagn, fångade honom också
nere i Husum och förde honom tillbaka i kedjor. Sedan steglades han
på backen nedanför kvarnen efter tidens sed med mördarkniven indriven
i tvärpinnen över sitt huvud.
Den, som vill betrakta den krans av svarta ljungbuskar, som än i
dag omgiver gården och den angränsande mossen, måste erkänna, alt en
mera passande inramning av en avrättsplats knappast torde kunna
an-trä (läs.
Mindre blodig till sitt förlopp är nästa historia, som liär skall
berättas. Vem minns ej namnet »Lillefan», som Blicher har vävt in i en
romantisk novell med samma namn? Få äro dock de, som veta, att
under detta namn gömmer sig Johannes Jensen från Slenild, en tattardvärg,
58 tum lång, vars lustiga kroppsstorlek icke stod i något rimligt
förhållande till alla hans förbrytelser, vilka han år 1844 efter en ytterst vidlyftig
och invecklad rättegång fick sona med livstids straffarbete.
Hans starka sida var nattliga rövaranfall, av vilka ban utförde de
flesta i Himmerland, men då och då strövade han likt andra rovdjur något
längre bort. På en sådan utflykt kom han en augustiafton tillsamman
med en likasinnad ämbetsbroder till det ensligt belägna Gethnset på
Ka-rupslätten, som vid denna tid beboddes av Ole Andersen, en bonde, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
