Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeppe Aakjær: Hedvandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HED VANDRING AH
603
Gethuset ligger ännu på den ödsliga heden med ljung och
kråkbärsris på alla sidor. Nu’ är det sommarhem för den straffkoloni av fångar
från Horsens tukthus, som måste träla med ljungpressning eller hugga
planteringshål i den motspänstiga grusjorden med de lispundstunga
stålhackorna.
Det kunde berättas ännu flera nervfrestande historier från hedens
nattsida, t. ex. om flickan från Högild kvarn, som en vårmorgon hittades
bakom gården, fastgjord vid kvarndammens vall och med en lång kniv
stucken genom de korslagda handlederna. Misstankarna riktades mot
tattaren Smalhans, och brottet sattes i förbindelse med försmådd kärlek.
Men myndigheterna kommo aldrig till något resultat, ty pigan Maren
Cliristendatter, som dog vid hög ålder, steg i sin grav utan att ha röjt
gärningsmannen.
Men nu låta vi nattens hemska tankar fara och rikta blicken mot
gryningen, som börjar färga himlen röd bakom den susande grandungen.
Skuggorna krypa ihop i dalbottnen, på slätten immar det från mossa
och lavar, föremålen börja träda fram ur dunklet — där ligger en enslig
fårfålla, där en rad svarta torvstaplar. Nu jublar ljungpiparen dagen till
mötes med ett par långdraget visslande rop; på en tuva i mossen, kantad
med ängsull, står han och sträcker hals. En fårpingla skramlar gällt
genom daggens droppande och lärkans drillar, och två hökar kämpa under
skarpa skrin under en gyllene sky. Vi gå ned till Karupsån, som slingrar
sig fram mellan ängar och genom låga hedbackar.
En sådan hedens å är något älskvärt. Karupsån hör till de allra
egendomligaste i sitt slag. Den ger hela detta fattiga landskap själ; den
sväller i hedens barm som en puls. Den breder ut små ängslappar på
ömse sidor om sina stränder och plaskar så vänligt därvid! Nå—nå!
Så—så!
Med dessa grönskande gåvor har den ofta stillat hedens klagan. Själv
går den och tigger sig till vattnet runt omkring hos de små hedmossarna,
ty Gud skall veta, alt heden ej har mera av denna dyrbara vara, än den
själv behöver. Men mossarna omkring Pårup och Klode kvarn ge den
så mycket, att den nätt och jämt kommer i gång; nere vid Karups bro är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
