Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeppe Aakjær: Hedvandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5(52
GEOGRAFIEN
daler. På liknande företag å de holsteinska hedarna hade offrats omkring
709,000 riksdaler.
Men nu måste man också göra betydande inknappningar, såvida ej
staten skulle belt och hållet förlyfta sig på uppgiften. Den 24 september
1765 säges det ifrån till nybyggarna, att nu kommer det ej mera att utgå
något understöd från regeringen. De stackars människorna börja gråta
och klaga överljutt. Koloniförvaltaren Hans Ivjærsgaard tröstar dem så
gott han kan. Han känner blott alltför väl till deras eländiga
förhållanden; isynnerhet gör det honom ont om de 21 familjer, som flyttat ut på
nya och obrutna platser; de ha icke fått så pass gröda, att de kunna
föda hälften av kreaturen, långt mindre hustru och barn. Ingen vill nu
låna nybyggarna något. Deras brunnar komma snart att förfalla, och de
ha inga pengar att sätta dem i stånd. Ingen i trakten vill hjälpa dem
med så mycket som ett halmstrå, ty, som Hans Ivjærsgaard skriver:
»Envar av kolonisterna är både i allmänhet och i synnerhet odieux (förhatad),
utom i så fall att de (d. v. s. bönderna i trakten) vid köpande och säljande
kunna om än icke alldeles eller alltid bedraga dem, så dock begära vid
varje tillfälle så gott som dubbel betalning av dessa främlingar, för vad
de av dem måste köpa till sitt uppehälle ...»
Det enda bönderna i omgivningen äro nybyggarna behjälpliga med,
säger Kjærsgaard, är med att rymma; »härutinnan stå de dem bi av
yttersta förmåga, ty de lura på och längta efter, att kolonisterna skola bli
oroliga och draga sina färde; allt för tvenne orsakers skull: 1) de
förmena sig fördenskull kunna undslippa vidare kungsskjuts; 2) de hoppas
— i synnerhet handlare — att skörda goda vinster och fördelar vid dessa
oroligheter, som alla tima om natten; och i löndom dels köpa allting
billigt av kolonisterna, dels byta till sig inventarier, vagnar, plogar och
andra redskaper.»
Åren gingo. Och de fattiga nybyggarna anpassade sig småningom
efter förhållandena. Men det var väl knappast sista gången de gräto
högljutt över sin usla jords alltför njugga gåvor. Sämre mark än där, varest
man hade anvisat dem att leva, fanns knappast i hela Danmark. Med
en otrolig tanklöshet hade regeringens ombud utvalt dessa boningsplatser
på ställen, där det ej fanns någon möjlighet att bärga det ringaste hö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
