Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeppe Aakjær: Hedvandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5(52
GEOGRAFIEN
av klöver och rovfält. Rågen spirar upp till manshöjd och sänker sig
ödmjukt under sina vippors tyngd i de ljusa nätternas kornblixtar.
Havren lyser bärnstensgul och gungar käckt på de genomskinliga knälederna.
Men låt regnet utebli under några veckor, kom hitut efter långvarig torka,
när himlen har hafl »jordvärderingsmännen» ute, som det heter på
hedspråket, så är jorden häruppe ej sen med att visa sin lömska karaktär.
Då får rågfältet lätt alltför stora vila fläckar, det ena tunna havrestrået
kryper lågt och skyggt bakom det andra under den brännande solen; då
måste de små gårdarna sätla all sin lit till spärgeln och potatisen,
hed-böndernas båda trofasta bundsförvanter i alla tider.
Som sagt, den allmänna utvecklingen av odlingssätt och hjälpkällor
har också nått dessa ökenbarn, men i min barndom var det annorlunda.
Ax så tunna som barnfingrar och strån så spinkiga och saftlösa, alt de
knappast kunde »stå» för liens hugg. Upptagerskan hade det bekvämt
den tiden. Men länge fick man samla och lägga ihop, innan det blev en
kärve därav. Och vad fyllde det under bjälken, när det väl kom under tak?
Men ägaren hade en medfödd förmåga att fördela de fattiga stråna mellan
kalv och ko, så att ingendera kände sig särskilt tillbakasatt, och barnen
skickades ut till fåren på heden med en brödkant och med en bit
hemmagjord ost i knytet. Den lille fick själv hjälpa upp kosthållet i
blåbärs-och lingonriset.
Ännu i dag måste hedbondens förslå och sisla regel vara
förnöjsamhet, om ban skall bli gammal i gården härute. Varenda bit av hans
stuga bär vittne därom. Häruppe på Ahlheden ligga ännu flera gårdar,
som äro över hundra år gamla. Låtom oss stiga in i en av dem, men
glöin ej att böja huvudet, när du går över den höga tröskeln, annars kan
du lätt få en kula i pannan. Stugan är rätt rymlig med bjälkar i taket
och ej sällan sten eller till och med lera till golv. De få möblerna äro
gamla och råttätna. Sängen är ofta inmurad i väggen liksom den
byrå-liknande biläggarugnen, vari det eldas utifrån köket. Fönstren äro låga,
och det står unken luft i alla vrår. Väggarna äro vitrappade, och
tavlorna utgöras i regeln av några handmålade gravskrifter i bjärta och
lysande färger. Kläderna äro bastanta, men tarvliga och utan snitt, hop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
