Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. J. Sederholm och J. Quist: Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLAND
29
ådragit sig stor uppmärksamhet både inom och utom landet på grund av
den stora poetiska skönheten och den ålderdomliga karaktären i dessa
sånger, vilka till sitt uppkomstsätt i viss mån erinra om de homeriska
sångerna. Wäinämöinen, den evärdelige sångaren, Ilmarinen, den
mångkunnige smeden, och den olycklige Kullervo äro de mest framträdande
huvudpersonerna i dessa sånger. Av undersökningar under senare tid
synes emellertid framgå, att Lönnrot, som själv utgått ur folkets led och
var en runosångare så god som någon annan, själv tillfogat rätt mycket
till Kalevala-sångerna, varigenom särskilt deras sammangjutning till ett
enhetligt epos åstadkommits. I sin ursprungliga uppteckning bilda de
fragmentariska episoder, vilka ofta utgjort omarbetning av germanska
sagomotiv, som från väster inkommit till Karelen. På
nationalmedvetan-det i Finland och uppkomsten av en särskild finsk litteratur har Kalevala
haft ett mycket stort inflytande.
Utom de gamla runosångerna fortleva ännu mångenstädes på folkets
läppar en mängd gamla visor, vilka ofta utmärka sig genom stor skönhet
och innerlighet. Den vemodston, som genomgår nästan alla länders
folkpoesi, framträder här ännu starkare än annorstädes.
I talrik mängd har man även insamlat trollrunor, vilka delvis torde
vara av mycket gammal ålder, arv ifrån den gamla hednareligionen. Den
genomgående tanken i de finska besvärjelserna är vanligen den, att den
som funnit förklaringen till det ondas uppkomst, dess »ursprungsord»,
även behärskar det onda och kan övervinna det. Under den moderna
kulturens inverkan försvinner vidskepelsen och därmed även trollrunorna
allt mera, och redan kan det ifrågasättas, om finnarna mera än andra
folk förtjäna det rykte för trollkunskap, de sedan gammalt åtnjutit bland
grannfolken. I stället för de gamla runorna, folkvisorna och folksagorna
intränga här som annorstädes banala moderna visor och melodier. Mycket
omtyckta äro de s. k. slädvisorna, som trallas om vintern, medan släden
glider fram över snön. De gå merendels på en enformig, långdragen
melodi. Om stockflötarna, det moderna allmogelivets hjältar, handla även
många visor, och slutligen diktas om mord och andra dagens händelser,
marknadsvisor, som tryckta på sinå blad ofta kunna spridas i stora
upplagor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
