Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. J. Sederholm och J. Quist: Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLAND
35
Den sege tavastlänningen är landets ihärdigaste jordbrukare. Särskilt
då det gäller nyodlingsföretag, söker han sin like i trägen flit.
Större delen av landets privatmän tillhöriga jord är delad i mindre
hemman, som ägas av allmogemän. Stora jordegendomar förekomma
huvudsakligen i söder och sydväst och minskas år efter år allt mera i
antal, i det de delas i småbitar och försäljas till de obesuttna. I den
mån jordegendomen och särskilt skogen stiger i värde, har den besuttna
allmogen allt mera övergått till ett slags herremannaklass, men
fortsättningsvis är det vanligt, att husbönderna och andra medlemmar av
familjen med egen hand deltaga i jordens skötsel. En del av barnen i de
förmögnare bondgårdarna får däremot vanligen uppfostran i lärda skolor.
Medan sålunda gränsen mellan den jordägande allmogen och
herremanna-klassen allt mera utplånas, öppnas däremot en klyfta mellan de
förmögnare folkklasserna och den obesuttna lösa befolkningen. Sedan efter
storskiftets införande varje jordbit fått sin bestämda ägare och tillhör antingen
enskilda eller kronan, har den verksamlietslystna unga mannen icke samma
möjlighet som förr att var som helst verkställa nyodlingar, utan ban måste
antingen gå i annans tjänst eller ägna sig åt industrin. Då härtill
kommer, att en stor mängd hemman uppköpas av sågbolag och träsliperier,
har den lösa befolkningen år tor år ökats i antal, och Finland har
därför nu att kämpa med en ganska allvarsam social fråga. Ur de
obesuttnas led rekryteras de socialistiska väljare, som under senaste år sänt
nästan hälften av representanterna till lantdagen.
När det s. k. gamla Finland år 1811 återförenades med den övriga
delen av landet, rådde där synnerligen sorgliga sociala förhållanden. Stora
jordområden hade av de ryska kejsarna under tidernas lopp bortskänkts
till ryska adelsmän. De förut självägande bönderna gjordes till
arrendatorer, som utsögos av de främmande herrarnas fogdar. En av den finska
regeringens första omsorger om det återförvärvade området blev att
återköpa dessa s. k. »donationsgods», för alt mot billig lösen ställa dem till
böndernas förfogande. Dessa blevo sålunda ånyo självägande. Sedermera
har dock i trakten mellan Wiborg och S:t Petersburg på många ställen
jorden ånyo av bönderna försålts till spekulationslystna herrar, som skiftat
den till villatomter åt inbyggarna i den ryska metropolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
