Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. J. Sederholm och J. Quist: Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FINLAND
41
åsarna, där markens jämnhet gjorde att det knappast blev nödigt att bygga
vägen. Allt sedan 1 (500-talet gjordes mycket för att iståndsätta vägarna.
Allmogen ålades att deltaga i deras byggande och underhåll. Länge voro
de dock mycket ursprungliga. Över kärren förde endast utlagda stockar,
två i bredd, eller kavelbroar, som endast med svårighet kunde befaras
med kärra. Vid slutet på 1 (500-talet användes vagnar huvudsakligen
endast för högtståendes behov. Under 1700-talet, då inom Sverges rike
ett så stort uppsving ägde rum på det ekonomiska området, gjorde man
även i Finland mycket för vägarnas förbättrande, och detta arbete
fortgick med ännu större kraft under 1800-talet. Den finska kronan har
nedlagt rätt stora belopp på landsvägsbyggnader. Men sedan de blivit färdiga,
har deras underhåll hittills ålegat jordägarna i den kringliggande trakten.
Nu har fråga väckts om alt överföra denna skyldighet på det allmänna.
Egentliga chausséer förekomma endast i den omedelbara närheten av några
städer. För övrigt består väganläggningen i Finland huvudsakligen endast
i grävandet av diken, markens utjämnande och påförande av ett lager
sandgrus. I Wiborgs län, där den lätt vittrande s. k. rapakivi-graniten
är vanlig, vilken giver ett utmärkt väggrus, äro vägarna synnerligen goda
och jämna. Sämst äro de i det leriga Österbotten, där det saknas goda
byggnadsmaterialier.
Den första järnvägen i Finland öppnades för trafik år 1867 och sträckte
sig mellan Hälsingfors och Tavastehus. Därnäst byggdes banan till S:t
Petersburg, och sedermera har hallbyggnaden fortgått mycket snabbt.
Finlands järnvägsnät når nu i norr ända upp lill Rovaniemi invid polcirkeln,
vid gränsen mol Lappland, till Torneå vid svenska gränsen, medan flera
linjer förgrena sig till Wasa och andra österbottniska städer. Järnvägar
förbinda även Karelen ända upp till Pielisjärvi samt Savolaks jämte
trakten kring Uleå sjö med landets järnvägsnät. Björneborg, Abo och Hangö
äro vidare ändpunkterna för västerut gående banor. Finland äger f. n.
3,600 km. järnvägar, av vilka största delen tillhör staten.
Aven för sjökommunikationerna har mycket gjorts under senaste sekel,
då i allmänhet utvecklingen var så snabb i Finland. Det viktigaste
arbetet på detta område var byggandet av Saima kanal, varigenom Saimas
stora sjösystem förbands med havet. Mindre kanaler möjliggöra sjöfart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
