Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Broch: Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RYSSLAND
11!)
och den romerskt-katolska kyrkan hade framträtt i ohjälplig motsättning
och alltjämt bittrare strid. Det blev — och vi återkomma längre fram
till detta — av djupt ingripande betydelse för Östeuropas historia, för den
mäktigaste slaviska folkgrenens själsodling, för dess förhållande till
Västeuropa och därmed till världskulturen, att den fick formen för sin
kristendom och de första mera livskraftiga kulturfröna tillika med denna
från den grekiska östern.
Men den omedelbara beröringen mellan ryssarna och sydeuropeisk
odling varade ej länge. Nomadhorderna började åter sina tåg österifrån
genom Sydryssland. Kom en av dem för någon tid till ro och blev
bofast, var det endast lör att snart åter duka under för nästa skara, som
jämte sin vildhet ännu hade bevarat sin kraft och sin tapperhel. Våg
efter våg sköljde sålunda fram över stäpperna och mot skogslandet i norr,
västerut mot Syd- och Mellaneuropa, tills de sjönko samman inför högre
och fastare kultursamhällen.
Ryssarnas småriken voro ännu för spridda och svaga, deras
krigföringskonst och bela utveckling ännu ej höga nog att med våld fråntaga
nomaderna stäppen. De måste tvärtom draga sig tillbaka mot norr. Det
öppna Sydryssland blev sedan ej mera föreningslänken med Sydeuropas
högre odling, utan tvärtom under århundraden en hindrande mur, som
först långt, långt senare blev nedbruten. I ett gynnsamt ögonblick hade
kristendomen sluppit igenom, och med den vissa kulturfrön av säregen
art, som långsamt spirade upp. Men de övriga strömningarna från det
flöde av civilisation, som från Medelhavsländerna har svämmat ut över
Europa och som ända från början av medeltiden dess övriga folkslag
tillägnat sig och bragt till rik utveckling — de ha endast kunnat nå folket
på Östeuropas slätter på den långa omvägen över västern, och därför blevo
de också länge ingenting annat än sena och svaga dyningar.
Och till att göra ryssarna ytterligare efterblivna bidraga slutligen de
bekanta tilldragelserna under förra hälften av 1200-talet: mongolernas
eller tatarernas infall. Det var den sista stora folkstormen österifrån in
över de sydryska stäpperna — det blev också en av de våldsammaste.
För den dukade det gamla Ryssland under. Främlingarnas härnadståg
gick från stäpperna vilt och brett, också över skogstrakterna, med de för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
