Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Broch: Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RYSSLAND
11!)
få vi, om vi till utgångspunkt taga just denna tid: övergången från
medeltiden till nyare tiden.
En diagonalt dragen linje från Dnjestrs mynning till Kamas övre lopp
ger oss den tidens etnografiska gräns mellan »Europa» och »Asien».
Söder och öster om denna linje hade slaviska och på det hela taget
europeiska folk ej fotfäste: där låg det typiska Asien, de venetianska
kartornas Stora Tartariet.
Samtidigt med att Västeuropa, så småningom alla dess folkslag, börja
koloniseringen av Amerika, begynner ryssarnas insteg i Stora Tartariet,
alltså i »Asien». I spetsen gå med sina utfall fribytare och lösa skaror,
vilka som »kosacker» föredrogo farorna i skogsbrynet eller på den ödsliga
stäppen framför lagens och livegenskapens tunga ok. Men staten följde
efter, än dröjande, än hastigt, allt eftersom intressena bjödo och krafterna
tilläto. Vi behöva icke uppehålla oss vid enskildheterna. Sin avslutning,
vad Sydryssland angår, fick denna stora utvidgning först efter erövringen
av tatarstaten på Krim under sista fjärdedelen av 1700-talet, alltså för
endast fyra mansåldrar sedan.
Vi veta, att ryssarna först på senare lider långsamt sökt sig fram
även genom Nordryssland. Vid Vitahavskusten fann engelsmannen
Chan-cellor i mitten av 1500-talet vid Dvinamynningen ryska stadsanläggningar,
som sedermera länge voro moskoviternas enda trånga tittgluggar ut mot
Västeuropa. Men detta långsamma framträngande norrut är blott en
obetydlig del av den väldiga utbredningen från äldre ryska stambygder, blolt
som tunna streck längs vattendrag och sjöar bo ryssarna ännu här.
Viktigast blev från nyare tidens början framträngandet mot öster och söder,
i synnerhet mot stäppen med dess bördiga mylla, i samma mån som man
blev stark nog att rycka den från de kringströvande folkstammarna.
Vad denna kraftyttring innebär ha måhända blott helt få klart för sig.
Det är nog att påpeka, att det nu söder och öster om den linje, som
betecknade gränsen mot »Asien» på Kolumbus’ tid, bor omkring lika många
ryssar som i norr och väster därom, alltså omkring hälften av de i runt
tal hundra miljoner ryssar, som nu torde finnas i världen.
Man ser härav, vilket inflytande den egendomligt enformiga, överallt
så att säga sammanhängande naturbeskaffenheten på slätterna har utövat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
