Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Broch: Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RYSSLAND 101
att odla säd, som vi i västern påträffa, endast om vi gå ett stycke
tillbaka i historien.
Sädesfälten i norra Rysslands skogstrakter te sig underliga för oss.
På de små spridda åkerlapparna inne i skogsödemarken framtitta svedda
trädstubbar överallt bland axen; vi tycka, att egentligen också åkern
älskog. Det är samma odlingssätt, som på den skandinaviska halvön väl
längst torde ha bibehållit sig i skogarna vid svensk-norska gränsen. Ett
lämpligt stycke skog
hugges och svedes,
askan sprides lit som
gödsel, jorden mellan
stubbarna luckras upp
med hacka och årder;
därefter sår och
skördar man, tills jordens
kraft snart är uttömd,
avverkar nya stycken
skog och odlar dem
på samma sätt, tills
det första har vilat ut
och fått ungskog stor
nog för alt det skall
löna sig att sveda på
nylt. Detta
odlings-sätt är ännu gängse i
norra Ryssland och
österut mot Ural.
Men söderut, i Nya Ryssland och angränsande bygder, har folket
ända fram i senaste tid kunnat reda sig med i grund och botten samma
ytterst enkla metod alt odla säd. Där söderut finns ingen skog att hugga,
ingen aska att göda med. I stället funno nybyggarna marken täckt av
bördig mylla, lagrad sedan urminnes tider. Det var tillräckligt att luckra
upp det översta lagret med den enkla årdern, så och skörda; blev ett
stycke utsuget, tog man ett annat, ett tredje, ett fjärde kanske, tills man,
Fig. 46. Väderkvarn i byn Dikanka (gav. Poltava).
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
