Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jens Raabe: Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12-1
GEOGRAFIEN
den förslummas, ljuder över till oss den ensamma säterflickans
svårmodiga sång eller vi höra hennes muntra jodling; den tjänar som vägvisare
åt vandraren, som har gått vilse, och den är både rop på hjälp och
uttryck för glädje. I dessa ensliga, öde nejder, där människorna nå längre
med sina öron än med sina ögon, gör jodlingen tjänst som ett slags
telegraf.
Ju högre vi stiga upp på höglandet, desto mörkare, vildare och
män-niskofientligare blir det delvis av jöklar uppfyllda landskapet, där det icke
växer ett enda träd och där blott den dumdristige jägaren vågar sätta sin
fot. Vi bege oss åter ned till det blänkande vattnet i Königsee, där
bruset av den bäck, som bildar insjöns avlopp, bryter den djupa stillhet,
som råder här, när ej alpbäckarna vid islossningen under åskliknande
brak störta de lösryckta timmerstockarna i djupet. Då söka sig båtarna
med Iuslresande skyndsamt in mot land, ty det ligger något skrämmande
i det buller, varmed den uppsvällda forsen från den höga avsatsen stupar
utför avgrunden och ned i insjöns spegel.
Och härifrån är vägen icke lång till värdshuset i byn, som den
resande får hålla lill godo med, om han på allvar vill utforska denna
intressanta och natursköna trakt. Värden kan bjuda på ett tarvligt, men
snyggt och trevligt rum, men hans gäst får ej ta illa upp, när han ser
värdens drängar och pigor äta ur samma fat vid ett annat bord, eller
om alplandets unga, kraftiga son obesvärat slår sig ned hos honom och
inleder ett samtal. Välvuxen och muskelstark står han där i den
klädsamma alpdräkten, den spetsiga hatten och de korta benkläderna med
alpstrumpor. Trohjärtade och godmodiga till sinnelaget, trofasta mot det
gamla, trogna sitt konungahus, tillgivna sina präster och framför allt fästa
vid sin hemort och sitt fädernesland, vidskepliga och lättrogna, rättframma
i handel och vandel, sådana äro Oberbajerns känsliga och sympatiska
barn.
I Oberbajern finnes det endast två årstider: en kort sommar och en
lång vinter; vår och höst bilda nästan omärkliga övergångstider. När den
första snön faller, utbryter regelbundet ett fruktansvärt oväder med en
blåst, som tjuter hemskt i de trånga dalarna och rycker i husen, som om
den ville slita dem från deras grund. Det händer också verkligen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
