Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Solingens stålindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SOLINGENS STÅLINDUSTRI
189
höra i Wupperdalen, och särskilt, att antalet Solingenklingor i god gammal
mening blir mindre och mindre.
Vapensmederna ha emellertid endast övergått till andrå, närbesläktade
yrken. De göra i vår tid alla slags knivar, saxar och andra eggverktyg,
arbeta kort sagt nu som förut på framställandet av de »Schneidewaren»,
vilkas hemort är hertigdömet Berg. Med seg uthållighet, stor duglighet
och beundransvärd trohet har Wupperdalens högt utvecklade
arbetarebefolkning dessutom förstått att bevara de gamla former, vari deras svåra
hantverk har uppnått blomstring och berömmelse. Maskinerna ha här
som anfiorstädes förorsakat förskjutningar i arbetets delning, men de ha
icke vållat någon omstörtning, allra minst kunnat göra slut på den långt
framskridna och väl ordnade hemslöjden.
Så långt tillbaka som på 1300-talet voro Solingens smeder, härdare
och slipare samlade i skrån. Några av de äldsta »fackföreningar», man
känner till i Europa, höra hemma i Wupperdalen; ännu förvaras i
Solingen prisuppgifter från 1600-talet, i vilka arbetslönen för varje enskild
av eggverktygens många arter är fastställd med stor noggrannhet för den
oändlighet typer, som redan på den tiden tillverkades. Medlemmarna av
de olika »broderskapen» måste vid sitt intagande förpliktiga sig till att
icke utöva sitt hantverk någon annanstädes än i hertigdömet Berg och alt
icke taga andra i lära än äktfödda barn av landels egna hantverkare.
Blott de arbetare, som sammansatte de olika delar, av vilka en kniv, en
sax eller något annat eggverktyg består, hade lov att företaga resor för
alt sälja varorna.
Det fanns likaledes stränga bestämmelser för att hindra övertillverkning;
antalet gesäller och lärlingar var noga bestämt lör varje särskild verkstad,
och ingen vapensmed fick tillverka mer än fyra svärd om dagen, ingen
knivsmed mer än hundra eller, om han tillika höll gesäll, mer än
hundrafemtio knivar i veckan. Nästan varje verkstad hade silt lagligen i
registret införda och kraftigt skyddade varumärke; somliga av dessa, som
ännu finnas kvar, kunna föras tillbaka till omkring mitten av 1400-talel.
De berömda »tvillingarna», som tillhöra firman J. A. Henckels, ha införts
på varumärkes förteckningen för knivmakarna i Solingen den 13 juni 1731
efter alt tre föregående söndagar utan jäv ha ropats ut från kyrkodörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
