Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dahl: Landet under havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDET UNDER IIAVET 219
Och det var, som sagt, ej endast till sjöss, som Holland blev något.
Sedan det väl tillbakaslagit både havets och härarnas raseri, alstrade det
en härskara av konstnärer, som med glädje förevigade sig och sitt, natur,
folk och furstar, helg och socken, allvar och skämt. »Uppvaknat till
frihet ler Holland, och dess leende är konst.» Tänk på sådana namn som
Rembrandt, Frans Hals, Ruisdael, van der Helst, Gerhard Dow, Paul
Potter, Jan Steen, Ostade och Hobbema.
Hela 1600-talets Holland är skildrat så sant och mästerligt, att vi
känna det bättre än av historiens skildringar. Tavlor och dukar ha de
efterlämnat åt oss, som bättre än marmor och brons ha rest landets
storhetstid odödliga minnesmärken.
Där ha vi först jättesnillet, Rembrandt, Hollands Michelangelo, hos
vilken de stora motsatserna kämpa, liv och död (anatomiscenen) och ljus
och mörker (»Nattvakten»). Och där ha vi Frans Hals, vilkens porträtter
av tidens kvinnor och män höra till världens yppersta. Jag har sett vår
tids stora konstnärer, som t. ex. Friis Thaulow, vallfärda till dem och
stanna framför dem med samma vördnadsfulla andakt som pilgrimen i
Peterskyrkan vid en påvlig mässa. Ruisdael, landskapsmålarnas ålderman,
var den förste, som lyfte upp det låga landet och de av sand
uppgrundade, av vinden piskade vikarna i skönhetens ljus, så att alla grepos av
naturglädje. Och Paul Potter, som skildrade kornas trygga lugn och
lantlivets idyll och därigenom uppnådde en storartad berömmelse, väl delvis
därför, att Holland är ett enda Arkadien. Och Gerhard Dow, som valde
kammarens stilla ro och lina ljusverkningar för sin palett och målade dem
så stämningsfullt och rent, »att den mest förhärdade ungkarl måste önska,
att han vore väntad till ett så lyckligt hem». Och van der Helst med sina
ståtliga skyttegillesbilder. Ett vimmel av historiska personligheter,
översvallande av frisk och godmodig fryntlighet. Slutligen Ostade och Steen
med sin uppsluppna munterhet och plumpa satir, marknadernas och
kvacksalvarnas målare.
Vi har dröjt vid Hollands kamp mot havet och mot människorna.
Och vi kunna till slut blott säga: det vore förklarligt, om ett sådant folk
till den grad fått självmedvetandet in i blodet, att det ännu märkes. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
