Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Kolbrytning i Syd-Wales
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KOLBRYTNING I SYD-WALES
273
Men vi avstå från sådana försök att mäta, vad som dock icke kan
mätas. Det finnes gränser för fantasiens räckvidd. Tanken stannar blott
vid detta, att de svarta rikedomarna äro arv från en oerhört fjärran,
aldrig utforskad värld, som genom årtusenden har slumrat i jordens djup
för att nu segerrik och tiofall välsignad återuppstå till liv.
Kineserna, vilkas odling redan hade nått sin mognadshöjd, då vår
egen låg i vaggan, ha sedan urminnes tider känt bruket av stenkol till
bränsle. Svaga, osäkra spår tyckas tyda på, att det på de brittiska öarna
användes kol under det romerska väldet. Ar 1239 gav konung Henrik
III invånarna i Newcastle rättighet att sälja kol. Men åtgången var
endast obetydlig, och i den tidens hus stod del rykande, stinkande
mineralet ingalunda i gunst. Stenkol från gruvorna (de översta, lättast
tillgängliga lagren) kallades då och långt fram i tiden allmänt »havskol»;
flerestädes hos Shakspere talas det om sea-coal. Efterhand som hela Europa
blev fattigare och fattigare på träd på grund av skövlingen och vanskötseln
av skogarna, kommo emellertid kolen till heders.- På 1500-talet lär
stenkol ha allmänt använts som bränsle i London.
Från denna lid härieder sig drottning Elisabets ofta anförda förbud
att bränna stenkol, medan parlamentet sammanträdde, därför att röken
och lukten skulle kunna skada parlamentsherrarnas hälsa. Men segern
var redan vunnen. Den brittiska »kolflottan», båtarna, som försedde de
brittiska öarna med stenkol, hade 1635 vuxit till 6-700 fartyg. Innan
1700-talet ingått, räknade stenkolsfloltaii 900 segel, och från Nederländerna,
Frankrike och andra sydeuropeiska länder kommo fartygen i stora
mängder för att hämta det nyttiga bränslet.
Det har alltså i flera århundraden varit åtgång för de brittiska åarnas
kolrikedomar. Avkastning och förbrukning ha hållit jämna steg med
varandra och ha stigit mångdubbelt, i samma mån som användningen av
maskiner vid gruvarbetet och forslingen bar utvecklats i riktning mol sin
nuvarande fullkomlighet. Under liden 1882-1905 frambragtes i bela det
förenade konungariket årligen ungefär 170 miljoner ton kol, motsvarande
ett värde av omkr. 45 milj. pund sterling (710 milj. kronor). Ensamt
Syd-Wales frambragte år 1880 omkring 21 milj. ton, år 1908 däremot
Geografien II,
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
