Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Kolbrytning i Syd-Wales
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
280
GEOGRAI-IEN
är belt enkelt för trångt för de bostäder som behövas. Arbetarna på
fastlandet, såväl som alla andra, finna sig i, att deras lägenheter äro
delade både på längden och tvären. Den engelske arbetaren tillåter blott
delningen på tvären, och det kostar en massa pengar och vållar ett
otroligt bryderi på en överbefolkad och starkt trafikerad remsa jord att
uppfylla hans fordringar.
En av dessa oktoberdagar, som än piska med isande regn, än le med
glittrande höstsol, gör jag med Tajf-Vale-banan färden från Cardiff upp
till gruvområdena. Avståndet från Cardiff till den gruva jag skall besöka
— Mcierdij är dess walesiska namn — mäter blott 24 eng. mil (40 km.),
och stigningen belöper sig endast till 1000 eng. fot (305 m.) över havet.
Icke desto mindre tar resan drygt ett par timmar. Ty station ligger vid
station, och vi stanna vid dem alla för att ge plats för koltågen, vilka
likt ändlösa svarta ormar bukta sig ned mot Cardiffs glupska hamn.
o
A ömse sidor begränsas synranden av rundkulliga åsar med en
sparsam växtlighet. Här tyckes intet vilja trivas, det har inte heller gjorts
några synbara försök att skapa trevnad. Allt, som man ser i
järnvägslinjens närhet, är svart. När solen skiner på trädens blad, skimrar
koldammet, som klibbar vid de citrongula, ärggröna och purpurröda bladen.
När regnet faller, droppar del svart från grenar och buskar. Tunga,
svarta droppar kila längs telegraf- och telefontrådarna. Husens väggar
och tak liksom kyrkornas torn ha ett fläckigt, svart överdrag. Inte en
rentvättad människa kan upptäckas när eller fjärran. Ansikte och
händer, kläder och linne, skodon, hattar och mössor, allt är liksom suddigt,
så att den ursprungliga färgen ej längre med säkerhet låter sig bestämma.
Några får, som beta på en svartgrön sluttning, äro varken vita eller
svarta, utan av en obestämbar, grå färgton, som om ett lager av damm
låge över dem. Människor, som komma och gå vid stationerna, lämna
våta, kolsvarta fotspår. En äldre man, som tar plats mitt emot mig
i den tätt besatta tredje klassens kupé, har rynkorna i pannan,
omkring ögonen och vid munnen svartlinjerade; han röker ur en starkt
förbränd träpipa en sötaktigt luktande shag-tobak, som ofta ger honom
anledning alt spotta. Saliven är svart. Efterhand som resan drager ut på
tiden, börjar jag själv förlora smaken och lukten av mina cigarrer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
