Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Kolbrytning i Syd-Wales
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
GEOGRAI-IEN
Flerstädes inne i dessa gruvans heta rum bildas galleriernas tak och
väggar av sand- och kalksten. Kolådran är då uttömd, eller det har varit
»fel», som måste genombrytas. På andra ställen åter vandra vi genom
ett rör av kol, och här har det måst användas rikligt med timmer för
att stötta galleriet och förstärka det mot trycket från de bakom liggande
kolmassorna. Ehuru vi vandra i riktning med lufttrummans drag och
alltså knappast kunna märka det, känner jag alls ingen gaslukt. Jag
luktar, skymtar och smakar ingenting annat än kol. Vi vada däri; vi ha
det över, under och bredvid oss, det har svärtat allting på oss, som det
kan nå, det knastrar mellan tänderna, lagrar sig i öronen och river i
näsan.
Nu går min förare med mig in i en »återvändsgränd», ett friskt brott,
som har öppnats. Snart stå vi framför kolväggen, som stänger vägen.
Här arbeta fyra man, och vi ha alltså nu sex lyktor, med vilkas hjälp
vi kunna upplysa det lilla rummet. Ändmuren sluttar inåt, i det att
kolen först lossas i jämnhöjd med gruvgången, där spåren till vagnarna
strax läggas så långt fram som möjligt, och därefter upp till den höjd,
på vilken kollagret kan nås med hackan. Väggen är betäckl med
krit-siffror. Det är ingenjörernas och gruvinspektörernas märken, som ånge,
att arbetet kan fortsättas på detta ställe utan fara, för så vitt människors
konst och vetenskap förslå att förutse den. När gruvarbetaren kl. 6 nästa
morgon kommer till sin arbetsplats, skall han övertyga sig om att
föregående dags datum och ett överenskommet märke finnes på kolväggen.
Fattas delta, får han icke börja bryta kolen, enär ingenjörerna då frukta
ras med påföljande gasutströmning eller andra utbrott, som kunna
medföra oberäkneliga olyckor.
Gruvarbetarna låna mig en av sina hackor, för att jag skall försöka
bryta kolen. Det ena försöket efter det andra misslyckas; jag förmår
blott hugga några hål i kolväggen, än här, än där, aldrig på samma ställe
och aldrig av nämnvärt djup. Svetten rinner i strömmar, som vid
middagstiden i tropikerna. Det är icke möjligt att finna en ställning, vari
jag kan komma åt att slå ordentligt. Här finns ju intet utrymme. Vi
kunna knappast stå upprätt, och stället, varifrån jag skall bryta, är ett
hål, som icke är en halv meter i genomskärning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
